I den tredje delen av Sveriges Televisions dokumentär om Göran Persson berättar den förre statsministern om sin ilska som riktades mot den dåvarande näringsministern Leif Pagrotsky.
- Jag känner mig så arg att jag nästan varit totalblockerad, säger Göran Persson i intervjun.
Den 1 maj 2003 talade Göran Persson i Katrineholm. Talet var en hyllning till valutaunionen. I Sundsvall talade EMU-motståndaren Leif Pagrotsky. Det fanns flera ministrar i den dåvarande regeringen som var motståndare, men i dokumentären är det Leif Pagrotsky som får ta hårdast kritik från dåvarande statsministern. Visserligen får motståndarna generella omdömen som att de är hållningslösa och har en ”jävla kamrersmentalitet” .
Av nej-ministrarna i regeringen är det alltså näringsministern som får klä skott för Perssons missnöje. Särskilt efter att Pagrotsky skrev en EMU-negativ artikel som publicerades i en partitidning och sedan lades ut på regeringens hemsida.
- Han har inte skrivit en enda tung genomarbetad artikel om näringspolitik. Det första han presterar som näringsminister handlar om EMU-frågan. Det är klart att jag är besviken på honom, säger Göran Persson en tid före folkomröstningen 2003.
Leif Pagrotsky sa i en intervju med Aktuellt att han inte blev förvånad över Göran Perssons hårda ord och den bitterhet och aggressivitet han visade.
- Jag har hört det förut men däremot blev jag förvånad att han i programmet inte nämner den uppgörelse vi hade hur vi skulle förhålla oss under kampanjen. Jag bröt aldrig uppgörelsen utan levde upp till min del, säger den tidigare ministern.
På hösten 2003, efter folkomröstningen om EMU, var det, enligt Göran Persson, klart att Leif Pagrotsky skulle släppa handelsfrågorna som näringsminister. Men bara två dagar innan det skulle offentliggöras sade ”en rätt deppad” Pagrotsky att han hellre lämnade regeringen.
- Det var ett läge då han var ganska risig. Då sa jag att då väntar vi. Det är också människor man ska ta hänsyn till, svarar Göran Persson på frågan om varför inte han inte lät Pagrotsky gå.
Leif Pagrotsky kommenterar varför han trots Persson bitterhet var kvar i regeringen. I samband med att en annan EMU-motståndare, Margareta Winberg, skulle avgå blev det ohållbart att även näringsministern skulle få gå vilket skulle enligt Göran Persson skapa en stämning som var ohållbar för partiet.
- Han var tvungen att behålla mig. Han skulle avskeda Winberg vilket skulle skapa en hopplös atmosfär, säger Pagrotsky.
Den tredje delen med underrubriken ”Nog föder gud höken”, handlade även om valet 2002 och förhandlingarna med vänsterpartiet och miljöpartiet, om mordet på Anna Lindh och om privatlivet.
En annan av de EMU-kritiska ministrarna var Margareta Winberg. Några månader efter folkomröstningen utses hon till ambassadör i Brasilien. En utnämning hon inte var nöjd med och som kom överraskande. Göran Persson kommenterade i november 2003 hennes henne på följande sätt:
- Kära gamla Margareta. En mycket märklig person måste jag säga. Har inte gjort särskilt stora politiska insatser den sista tiden. Få personer har haft en sådan behaglig resa som Margareta Winberg.
Under den skildrade perioden skiljer sig Göran Persson och dåvarande frun Annika. Men det tar tid även om äktenskapet är dött sedan flera år. Anledningen till att de fortsätter som gifta är enligt honom en kombination av omsorg om partiet, regeringen och rädsla för hur medierna ska behandla en skilsmässa. Men med facit i hand hade han skrivit på pappren redan 1997/98 istället för 2002.
Persson berättar om jobbiga skuldbelagda år där ledigheten varit ett problem.
- Jag har haft noll socialt umgänge. Jag har inte haft något alls utanför mitt yrke, inte haft några vänner, inte något umgänge som tillhör en normal social situation. Det har varit dåliga år, mycket dåliga år.
