En liten kille tränar tennis och pappan peppar från sidan ungefär såhär:
”Vad är det där för jävla sossetennis? Om du inte skärper dig får du börja i kommunal skola, ute i Fiskis!”
Solsidan är tillbaka. Humorserien om livet i den fashionabla stockholmsförorten Saltsjöbaden (Fiskis är kort för Fisksätra, miljonprogramsområdet som ligger runt hörnet). Och det är roligt. Vi skrattar när shoppinghysterin, problemet att välja barnflicka och prestigen i att tjäna mest tar sig allt mer absurda uttryck. Vi skrattar tills asgarvet fastnar i halsen.
För klyftan växer. Breddas. Snart ser vi inte varandra längre.
På ena sidan de som utan att blinka tjackar en surdegslimpa på det lokala bageriet för 80 kronor. På den andra de som får hålla till godo med degigt polarbröd. På den ena sidan de som gör rut-avdrag. På den andra de som utför de hushållsnära tjänsterna så att köparna har tid att förverkliga sig själva. På den ena sidan barn som går i friskolor och bor i villor med hemmaspa i Bromma. På den andra de som från sina kommunala skolor går hem till mögliga, astmaframkallande slumlägenheter i Rinkeby.
Avståndet ökar. Men nyfattigdomen och halvmisären finns där runt knuten trots att vi helst inte vill se den.
Sverige har en av EU:s högsta ungdomsarbetslöshet och i fjol förtidspensionerades 6 700 unga under trettio år, mer än en fyrdubbling sedan 1990.
Kyrkor och hjälporganisationer varslar om allt fler hjälpsökande.
Många hamnar i kläm mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och kastas ut i de utförsäkrades skärseld. Tuffare regler i a-kassan gör att allt färre arbetslösa får ut arbetslöshetsersättning.
Medan vissa flexar och jobbar hemifrån tvingas allt fler, till exempel inom hemtjänsten, att arbeta delade turer med obligatoriska långraster som gör att arbetsdagen slukar merparten av dygnet.
Stockholms stad bygger en jättearena för 2,7 miljarder samtidigt som man gör stora neddragningar i stödet till ungdomsidrotten. Något som ofrånkomligt kommer leda till högre medlemsavgifter trots att många föräldrar knappt har råd med de gällande, och än mindre att låta barnen åka med på läger och cuper.
Några tusenlappar som är kaffepengar på Solsidan är för dem på skuggsidan omöjligt att avvara. Och när idrottsnämndens ordförande Regina Kevius säger att klubbarna får kompensera bortfallet av de kommunala pengarna med externa sponsorer är det faktiskt inget mindre än ett hån. Klubbarna jobbar redan nu stenhårt på att få in sponsorpengar till sina verksamheter men med undantag för rika områden är det knappast så att villiga sponsorer står i kö.
Klyftan växer. På Solsidan i Saltsjöbaden kommer ungarna ohotat kunna fortsätta att spela tennis för privatlärare. På den andra sidan, bakom ett allt hotfullare molntäcke, får ungarna klara sig bäst de kan.
Anna Laestadius Larsson är frilansjournalist. anna.laestadius.larsson@svd.se
