”Överraskning bortse från Gallo”

Det finns en hel del tilltalande med årets Nobelpris i medicin. Priset fokuserar på två stora tragiska sjukdomsgissel som främst drabbar och dödar miljontals i den fattiga världen, livmoderhalscancer och hiv–aids. En av pristagarna är kvinna, för åttonde gången i medicinprisets över 100 år gamla historia, även om utnämningen av Françoise Barré-Sinoussi inte särskilt nämnvärt förbättrar kvinno/manskvoten beträffande medicinpris. Den ligger fortfarande på runt fyra procent kvinnliga vinnare och alltså 96 procent manliga. Positivt kanske också en hel del tycker om att den traditionella amerikanska dominansen i år bytts mot EU-anpassning.

Men det blir sannolikt inte för den goda viljan som 2008 års priser kommer att kommenteras, minnas och kritiseras. Nobelförsamlingen har nämligen i år för ovanlighetens skull stuckit ut hakan rejält och kan förväntas få starka reaktioner, kanske framför allt från mäktiga prestigefyllda amerikanska forskningsinstitutioner.

Beslutet att efter över tjugo års betänkande välja att ge det väntade Nobelpriset i aids till enbart det franska paret Luc Montagnier och Françoise Barré-Sinoussi vid Pasteurinstitutet och totalt förbigå den amerikanske forskaren Robert Gallo kommer att skapa debatt, som de mest försiktiga och artiga uttrycker det.

–Att bortse från Gallo kom som en total överraskning, säger till exempel aidsveteranen Lars Olof Kallings som följt hela aidsepidemin från början. Under den aktuella tiden samarbetade de två labben – Gallos i USA och Montagniers i Frankrike – väldigt nära och Gallo har hela tiden lett aidsforskningen som en självklar centralgestalt, visst omdiskuterad och inte omtyckt av alla, men otvivelaktigt den ledande forskaren.

Gallos mångårige medarbetare professor Peter Biberfeld vid Karolinska Institutet är ännu hårdare i sitt omdöme:

–En enorm tabbe som kommer att förfölja Karolinska Institutet länge. Nobelförsamlingen kan ju inte ha tagit reda på vad som verkligen hänt inom aidsforskningen, säger han.

Nobelförsamlingen motiverar sitt val av enbart de två franska aidsforskarna med att priset går till själva upptäckten av viruset 1983 och ingenting mer.

–Och då finns inget tvivel om att det var i Luc Montagniers laboratorium som Françoise Barré-Sinoussi isolerade fram det nya viruset i lymfkörtlarna hos en aidssjuk manlig patient 1983 och ingen annanstans, förklarade till exempel Bertil Fredholm, ordförande i Nobelförsamlingen, bis­tert.

Också när det gäller den andra delen av Nobelpriset, det som gick till Harald zur Hausen, finns vissa kontroversiella övertoner. Den tyske världsledande virus­experten kämpade i över tio år ensam för sin teori att vårtvirus – papillomvirus – var inblandat i uppkomsten av livmoderhalscancer. Den gängse uppfattningen då var att det måste vara ett herpesvirus, ett välkänt virus som sprider könssjukdomar.

Med hjälp av klokhet och nyaste gentekniker lyckades han vid sitt institut i Heidelberg visa att det visst var papillomvirus, HPV, som kunde hittas hos kvinnor med livmoderhalscancer och att det framför allt var typerna 18 och 16.

Hans geniala drag var att leta efter virusets arvsmassa – DNA – i cancertumörer istället för hela viruset som ingen kunnat hitta tidigare. Idag finns ett 100-tal papillomvirus kända, en hel familj, och framför allt har två kommersiella vaccin utvecklats som bygger på skydd mot HPV 16 och 18.

De oerhört dyra vaccinerna håller på att introduceras i alla västländer i hårdföra aggressiva marknadsföringskampanjer som har kritiserats hårt. I Sverige har Socialstyrelsen förklarat att vaccinering mot HPV-virus ska införas för unga tonårsflickor gratis, men det formella beslutet är ännu inte fattat.

Tveklöst kommer Nobelpriset att ge välkommen glans åt läkemedelsföretagens säljbudskap.

–Men det kan inte vara vår uppgift att ta hänsyn till sådana faktorer, förklarar företrädarna för Nobelförsamlingen.

Inger Atterstam

inger.atterstam@svd.se

Fler artiklar