Det går inte en valrörelse utan att Socialdemokraterna tvingas till reträtter om fastighetsskatten. 1998 fryste S-regeringen taxeringsvärdena strax före valet. Inför valet 2002 infördes en ny begränsningsregel. Och för fyra år sedan försökte regeringen Persson till sist svara på de borgerligas löfte om att ”slopa fastighetsskatten”.

Det hjälpte alltså inte den gången, och fastighetsskatten räknas av statsvetarna till en av de frågor som förklarar Socialdemokraternas förlust i valet 2006.

Partiets egna valanalys drog samma slutsats: ”Socialdemokrater i radhus och småhus tvekade eller valde borgerligt”.

Mot den här bakgrunden är den nya S-ledningens hantering av fastighetsskattefrågan överraskande valhänt. Enligt det rödgröna förslaget omfattas drygt 33000 villor, eller 1,4 procent av småhusen, av den nya skatten.

Men som SvD kunde visa i en Sifomätning i juni är många väljares bild av förslaget en helt annan, nämligen att en ganska eller mycket stor del av fastighetsägarna får höjd skatt. Och i en val- rörelse är väljarnas bild av verkligheten viktigare än verkligheten.

Delvis var det här självförvållat, eftersom de tre partierna inte gav något gemensamt besked om vad som skulle hända efter den nya taxeringen 2012.

I princip skulle de som svarade så i Sifomätningen alltså kunna ha rätt. Efter en ny taxering skulle en ”stor del” av villaägarna kunna få höjd skatt, med en rödgrön regering.

Det är den luckan som partierna nu försöker täppa till, genom att gemensamt säga: ”Det här är steget”. Men fortfarande saknas besked om vad som ska gälla för villaägarna när den nya för- mögenhetsskatten införs 2012.

Göran Eriksson är SvD:s politiske kommentator. goran.eriksson@svd.se