– Det kan bli väldigt traumatiskt att möta det vanliga livet direkt, säger major Jonas Månsson, ställföreträdande chef på FÖS, Försvarsmaktens överlevnadsskola.

I ett pressmeddelande som bland annat publicerats via Martin Schibbyes blogg skriver journalisten Anna Roxvall, talesperson för familjerna Schibbye och Persson, att Johan och Martin kommer återvända till Sverige inom en vecka.

– Efter 14 månader i ett fängelse där det aldrig är tyst, mörkt och stilla vädjar Johan och Martin om att få ett litet andningshål. De vill få chansen att äta, sova, läsa svenska nyheter och träffa en läkare, innan de kommer hem för att möta press och alla andra som har väntat på dem, står det i pressmeddelandet.

1. Varför hemlig ort i ett tredje land?

Enligt Jonas Månsson är det ett standardförfarande att personer som suttit i traumatisk fångenskap erbjuds en sådan här möjlighet. Man lyssnar på dem och lägger upp en plan utifrån de behov de har. En så kallad debriefing där individen får berätta om vad de varit med om är vanligt.

Ett sådant samtal kan också vara en bra utgångspunkt som sedan kan följas upp en tid efter att individen återgått till det vanliga livet för att se om personen då fortfarande är påverkad av det som skett.

– I det här fallet antar jag att eftersom man haft kontakt med UD så har man redan i fängelset lagt upp lite planer. Men där är det fortfarande en press på individen och då kanske man inte riktigt kan tänka klart kring sådant här. I ett tredje land är det lättare att slappna av och få tid att tänka och komma på vilka behov man har, säger Jonas Månsson.

2. Vad är viktigt för den plats man väljer?

Det styrs enligt Jonas Månsson utifrån individens behov men vanligtvis en plats som ger möjlighet till lugn och avskildhet. Samtidigt kan individen vilja röra sig bland folk men då utan att bli igenkänd, kanske gå på restaurang eller bara se människor utan pressen att behöva kommunicera. Andra vill bara sova i en mjuk säng eller ta ett bad och få tid i ensamhet, menar försvarets expert.

Kality-fängelset beskrivs som en plats där det aldrig är tyst eller helt mörkt. Fångarna bor mycket trångt, upp till 250 personer på liten yta, sjukdomar härjar på grund av dålig hygien och beroende på årstiden kan det vara mycket varmt eller rejält kallt om nätterna.

3. Vilken typ av problem kan en sådan miljö skapa?

Man kan få problem med trånga utrymmen eller vara i folksamlingar. Att till exempel kunna sköta sin hygien är grundläggande för en människa och har man haft problem att göra det kan det skapa trauma.

– Det är ens egen självkänslan som drabbas om man inte kan sköta sin hygien. Man kan känna sig mindre värd helt enkelt, säger Jonas Månsson.

4. Hur kan det påverka efteråt?

– Det kan vara väldigt olika. Vissa kan bli väldigt aggressiva, andra reagerar tvärtom och har lätt att börja gråta.

5. Vad viktigt under fångenskapen för att motverka trauma efteråt?

*Släppa den fysiska kontrollen. Din kropp är inte längre i ditt våld, den bestämmer någon annan över och på FÖS lär man ut att man snabbt måste acceptera detta.

– Det är väldigt viktigt. Är man motspänstig och med kroppsspråket visar att man inte tycker om situationen kan man råka illa ut och bli misshandlad. Däremot ska man aldrig släppa den psykiska kontrollen. Du bestämmer vad som sker i ditt huvud, säger Jonas Månsson.

*Kamratstöttning. Viktigt om möjligheten finns, dels genom att prata positivt och peppa varandra men också genom fysisk kontakt, till exempel genom att sitta nära varandra.

*Lugna ner farliga situationer. Har man på något sätt råkat reta upp sina fångvaktare är det viktigt att identifiera vad man gjort och försöka avleda uppmärksamheten från misstaget för att situationen inte ska eskalera till våldsamhet.

*Kommunicera med fångvakterna. Detta för att ge dem en känsla för ditt människovärde.

*Skapa rutiner. Till exempel kan man träna eller städa med regelbundenhet eller avsätta speciell tid för att fokuserat tänka på din familj. Ger en känsla av meningsfullhet.

*Sätt upp kortsiktiga mål. Ovissheten att inte veta när och om man blir släppt eller vad som ska hända har av många, däribland de svenska journalisterna, beskrivits som det värsta med fångenskap. Jonas Månsson bekräftar att det ofta är så. På FÖS har man ingen universallösning men ett sätt är att sätta kortsiktiga mål att inom en viss tid försöka få till små förbättringar i sin situation.

Mer om frigivningen av Schibbye och Persson: