Efter att ha suttit inspärrade i över två månader ska de 33 gruvarbetarna så småningom återgå till ett normalt vardagsliv. För de allra flesta behöver det inte vara en svår omställning menar Per-Olof Michel, överläkare vid Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri vid Uppsala universitet. Merparten kan komma tillbaka till ett liv utan psykiska men även efter en utdragen och traumatisk upplevelse.
– De flesta klarar sig bra och flera kommer säkert att återgå till gruvarbete. Någon kanske får fobi för gruvor, säger han.
Men för att gruvarbetarna ska kunna återhämta sig är det viktigt att anhöriga och omgivningen låter dem vara, och inte behandlar dem som offer. Då finns en risk för stigmatisering, att spåren blir bestående. Per-Olof Michel liknar räddningen av gruvarbetarna vid en pånyttfödelse.
– Men man ska inte behandla dem som barn utan som kompetenta män. Det är lätt hänt att omgivningen börjar styra och ställa istället för att utgå från den enskildes behov, säger Per-Olof Michel.
Han tror att det kommer drälla av beteendevetare och läkare kring gruvarbetarna den första tiden. Men troligen är det bara någon enstaka som kommer att få psykiska besvär, såsom posttraumatiskt stressyndrom, depression och panikångest till följd av den extrema upplevelse de varit med om.
Människor som utsätts för livshotande situationer kan även börja omvärdera sina liv. Per-Olof Michel nämner som exempel amerikanska fångar under vietnamkriget. Flera har vittnat om att det var den viktigaste händelsen i deras liv. De svåra plågorna konfronterade dem med livet och döden.
– En del människor kan växa ur en sådan upplevelse, att de kommer fram till vad som är viktigt i livet,
Behöver gruppen som helhet mötas igen?
– Det kan utvecklas väldigt starka band eftersom man sluter sig samman mot en gemensam fiende. Det kan bilda band för livet och de kommer säkert ha en återträff på årsdagen. Men det viktiga nu är att var och en får det den behöver. Så kommer de återvända så smånigom till ett vanligt liv.
Att sitta instängd i en gruva i över två månader behöver heller inte ge några fysiska men, enligt Dag Linnarsson, professor i fysiologi.
– Så länge luftväxlingen fungerar så är det inga problem, säger han.
Även om ventilationen var dålig skulle det bara innebära tillfälliga besvär med andfåddhet och huvudvärk som snabbt skulle gå över när de kom upp i friska luften. Att befinna sig på runt 630 meters djup innebär i sig ingen fara för kroppen.
Gruvarbetarna får bära solglasögon när de kommer upp, till skydd mot strålkastarljuset. Enligt Stefan Seregard, ögonläkare på S:t Eriks Ögonsjukhus i Stockholm, är det troligt att gruvarbetarna i några dagar efter räddningen kommer att ha ljuskänsliga ögon. Beroende på luftkvaliteten i gruvan, om det var torrt eller dammigt, kan ögonen ha irriterats. Men också de besvären borde vara tillfälliga, enligt Seregard.
