Elin Lindgren Östlund började doktorera om elektriska energisystem vid Kungliga tekniska högskolan i början av 2004. Innan dess hade hon läst teknisk fysik:

–Jag ville pröva mina akademiska färdigheter genom att disputera, jag gillar matematiska modeller och det var spännande att simulera energisystem. Mot slutet krävdes för mycket akademisk formalia som inte kändes så utmanande, säger hon.

Det var också främsta skälet till att hon hoppade av efter fyra års doktorandstudier. Elin Lindgren är inte ensam om att sluta i förtid. Tidigare studier visar att drygt tre av tio doktorander inte har disputerat efter åtta år.

I en ny rapport har Högskoleverket följt upp 331 doktorander som hoppat av bland den grupp av runt 5000 doktorander som började sin forskarutbildning läsåren 1999 och 2000.

Två av tre tillfrågade uppger att de avbrutit studierna av huvudsakligen sociala skäl eller på grund av forskarutbildningen i sig. Exempel på sociala skäl är att man inte trivdes med att forska eller att det var svårt att kombinera forskning med familj.

Det är betydligt vanligare för kvinnor att de slutat av sociala skäl; 43 procent jämfört med 28 procent av männen. Fler män än kvinnor anger ekonomiska skäl till avbrutna studier.

Bidragande skäl till avhopp är otillräckligt stöd av handledaren (40 procent), tappad motivation samt bristfällig psykosocial arbetsmiljö. Av kvinnorna uppger 38 procent och av männen 19 procent att brister i den psykosociala arbetsmiljön hade bidragit till att de hoppat av.

Högskoleverket uppmanar nu högskolorna att särskilt uppmärksamma att kvinnor i så hög grad avbryter sin forskning på grund av psykosociala skäl. Handledningen för doktorander är ett annat område som lärosätena måste förbättra, enligt rapporten.

Ett av de vanligaste klagomålen i Högskoleverkets tillsynsärenden handlar just om brister i handledningen.

Högskoleverkets utredare Helen Dryler, själv disputerad i sociologi, tror ändå att det är bättre nu än tidigare för kvinnliga doktorander:

–Sett över längre tid finns det fler kvinnliga forskare nu. Traditionellt är universitetsvärlden en manlig miljö där många professorer är män, även om andelen kvinnliga lektorer har ökat.

I dag har Elin Lindgren Östlund valt att satsa på sitt stora intresse hästar och ridning:

–Det är sannolikt ingen som är mer lämpad att hjälpa ridskolans unga ryttare med matteläxan, säger hon.