Polisens huvudvittne i utredningen om det brutala mordet i Rinkeby t-banestation för snart två år sedan tar i en SvD-intervju tillbaka sitt utpekande. Mannen säger att han själv deltog i brottet och inte de två unga män som nu avtjänar sina långa fängelsestraff för mordet.

Några minuter före midnatt den 26
februari 2002 dödas 19-årige Radu Acsinia i Rinkeby tunnelbanestation i västra Stockholm. Han skjuts ner med elva skott. Efter en tid griper polisen ett antal
personer. En av dem är en psykiskt störd
heroinist, vi kallar honom F. Han döms inte för mordet men blir huvudvittne
i de kommande rättegångarna.
Stockholms tingsrätt dömer sedan fyra unga män för att i samråd ha mördat Radu. Vem som skjutit de dödande skotten kan man dock inte fastslå, då alla nekar. När målet tas upp i Svea hovrätt erkänner en av de dömda, den 17-årige Orhan Yildiz, att det är han som skjutit. Han säger också att två av dem som dömdes i tingsrätten inte var med. De två är hans äldre bröder
Önder och Özcan. Hovrätten sätter dock ingen tilltro till vad han säger, utan dömer den 21-årige Önder till tio års fängelse och
25-årige Özcan till livstid. Utöver dessa döms också en kusin till dem, den 16-årige Ayhan Yildiz.
Samtliga döms till maximalt straff för mord. Men då Orhan och Ayhan är så unga innebär maxstraff för dem fyra års sluten ungdomsvård. Hovrättens slutsats är att dessa fyra i samråd, ”kallblodigt, effektivt och hänsynslöst” har mördat den 19-årige Radu.

När Orhan erkänner och hävdar att hans bröder inte var med kan det naturligtvis handla om att han försöker skydda sina
äldre bröder. Eller också är det han säger är sant.
Advokat Thomas Olsson, som företräder Özcan, anser att så är fallet:.
– Skulle den här domen stå sig innebär det i praktiken att domstolarna har överlämnat en mycket stor del av beslutanderätten till polisen. Och här har polisen styrt utredningen i en mycket bestämd riktning där man bortsett från allt som
talar mot deras uppfattning.
Det åklagaren anför mot Önder och
Özcan är att deras mobiltelefoner fanns
i området vid tiden för mordet och att vittnet F pekat ut dem som delaktiga.
Özcan hävdar att han lånat ut sin mobiltelefon till sin lillebror Orhan:
– Jag har ju blivit lite extrapappa för
honom, säger Özcan till SvD. Jag försöker hålla reda på honom och när jag skulle till Gävle fick han låna min mobil.
Så långt kunde nog polis och åklagare ha accepterat förklaringen men nu fanns även Önders telefon i området. Förklaringen till det är enligt kusinen Ayhan att han lånade den från ett skåp i den boxningsklubb där såväl bröderna Yildiz som deras kusin Ayhan är medlemmar.
– Jag hade tydligen glömt den där, säger Önder. Jag trodde att jag hade glömt den hos farmor.
Två mobiltelefoner som finns med på en mordplats i Stockholm samtidigt som mobilernas ägare påstår att de vid mordtillfället var i Gävle. Naturligtvis framstår det som misstänkt. När därtill en nära vän till den mördade Radu framträder och säger att han några minuter innan mordet blivit uppringd av Önder som frågar om han vet var Radu är, så blir det än mer graverande. Och när polisen via samtalslistor får fram att det samtalet kommit från området runt Rinkeby tunnelbanestation så blir bröderna Önder och Özcan anhållna och häktade.

Det hela kan därmed tyckas klappat och klart. Men håller det för närmare granskning? Det finns nio vittnen som oberoende av varandra hävdar att Önder och Özcan inte fanns med vid Rinkeby tunnelbanestation när Radu mördades, utan var i Gävle, 17 mil därifrån.
Den psykiskt störde heroinisten F är
farbror till de tre bröderna Yildiz. Bara under de senaste fem åren finns 35 åtalspunkter på F i belastningsregistret. Det är bland annat rån, grov stöld, olaga hot, grov misshandel, bilstölder, narkotikabrott och olaga vapeninnehav.
När han genom åren försökt förklara sig för polis, åklagare och domstolar har han aldrig blivit trodd, säger han. Men i detta mål har han blivit åklagarens huvudvittne. Att F befann sig i anslutning till mordplatsen har han förklarat med att han just då
injicerade heroin på en offentlig toalett där.
När han i polisförhören pekat ut Önder och Özcan blev han efter en tid släppt. Men när SvD nu möter honom är det ändå i ett fängelse. Han har efter de här rättegångarna blivit dömd för rån. Och så har det sett ut genom åren. In och ut på fängelser och olika institutioner. Har hållit på med knark sedan 12 års ålder. Bland annat har han tvångsvårdats på en psykiatrisk enhet. Han vill inte vara med på bild och inte
figurera med sitt namn men har gått med på att låta sig intervjuas.

I polisförhören påstod du att Önder och Özcan var med vid det här mordet. Men vid rättegångarna tog du tillbaka det. Varför?
– Jag ville ju bara därifrån. Jag sa vad som helst i förhören. Sa vad dom ville höra.
När han omhäktades och fick reda på att en spärrvakt pekat ut honom som mördaren, försökte han ta sitt liv. Han skar sig i armarna. De stora ärren syns fortfarande tydligt. Han var misstänkt för ett brott som kan ge ett mycket långt fängelsestraff och därefter livstids utvisning. Han höll på att tända av och ville, säger han, till varje pris ut från häktet. Till häktespersonalen sade F att han ville berätta för polisen vem som mördade Radu.
– Jag mådde jättedåligt, säger han nu, samtidigt som han blandar kaffepulver
i det kokande vattnet.

När hans advokat Peter Lindqvist anlände till häktet klargjorde han att F absolut inte var i ett skick som gjorde det möjligt att förhöra honom. Advokaten förklarade att om de ändå avsåg att förhöra F så tänkte han inte närvara som något slags gisslan som skulle bidra till att ge förhöret legitimitet.
Förhöret genomfördes åndå. Och F sade att han hört att bröderna Önder och Özcan varit med om att genomföra mordet. I ett antal förhör vidhöll han detta men motsade sig och ändrade sina versioner om vad han hört och vet. Han blandade in vad han sett på TV om fallet och hade svårt att hålla i sär vad han själv upplevt och hört
i andra hand.
I såväl tingsrätten som hovrätten tog F tillbaka vad han tidigare sagt. Domstolen valde dock att tro på hans uppgifter från polisförhören, eller snarare vad han sagt
i en version av förhören. I domen hävdas att F:s redogörelse i polisförhören varit ”rättfram, klar och sammanhängande”.
F är mager och sliten. Åren av kriminalitet och allehanda droger har satt sina
tydliga spår.

SvD har från två personer som var vid Rinkeby tunnelbana när Radu sköts, fått uppgifter om att du var med vid det där mordet. Att du inte alls var på någon toalett. Utan att du var där för att du tillsammans med Orhan och Ayhan var ute efter Radu. Vad säger du om det?
Det blir tyst i den lilla besökscellen.
F tittar i golvet. Så säger han med låg röst:
– Ja.

Sa du ja?
– Ja, det var så. Jag var med.

Du kom med dem i bilen, var med vid mordet och åkte därifrån med dem?
– Ja, så var det.

Du pekades ut av en spärrvakt som mördaren. Hur kommer det sig?
– Jag gick ju in i hallen när jag hört skotten och tittade på Radu. Och det var väl då som spärrvakten såg mig.

Är du medveten om att vad du nu säger kan innebära att du döms till livstid?
– Ja, som Özcan. Och dessutom livstids utvisning för mig. Men då är det fel. Vi skulle ge honom stryk. Jag visste inte ens att Orhan hade en pistol.
Han snurrar den tomma kaffemuggen
i handen. Tittar ner i golvet och verkar inte intresserad av att fortsätta prata.

Varför skulle domstolen tro på dig den här gången?
– Därför att det var så här. Det finns ju vittnen som såg oss ute på torget. Och spärrvakten. Och det jag sa förut sa jag ju för att gå loss.

Varför berättar du det här först nu?
– Du hade ju redan fått veta det från andra. Och mina brorsöner, va, Önder och Özcan. Dom har ju inte gjort något. Dom är ju skötsamma. Trodde aldrig att dom skulle bli dömda.