Amnestys generella erfarenheter är att stor uppmärksamhet sätter press på makthavare och kan få saker att hända.

– En regering går inte ut och säger ”nu släpper vi den här fången eftersom Amnesty har bråkat så mycket”, men vi får många brev från personer som tackar oss och som skriver att de skulle ha dött om det inte vore för oss, säger Elisabeth Löfgren på Amnesty.

Men hon säger också att den eritreanska regeringen är väldigt oförutsägbar. Enligt henne är det omöjligt att säga om den kommer att reagera - och i så fall hur.

– Det värsta scenariet är att de skulle bli så arga att de dödar honom, men det ska mycket till för att de ska kunna stå emot den storm som det skulle innebära.

För det är inte bara i Sverige som situationen i Eritrea uppmärksammas. Även på EU-nivå har parlamentariker nyligen tagit upp frågan om situationen för Dawit Isaak och andra fångar i landet.

Trots osäkerheten kring den eritreanska regimens reaktion, välkomnar Elisabeth Löfgren mediehusens upprop.

– Det har gått sju och ett halvt år och försiktighet har ju inte hjälpt. Amnesty har inga politiska hänsyn att ta, men för oss är det naturligt att säga ifrån.

Amnesty vet inte hur Dawit Isaak behandlas i Eritrea. Det enda de vet är att tortyren är värre i vissa fängelser än i andra. På en del ställen används metallcontainrar som fängelser. Det finns sällan tillgång till toalett och fångarna packas tätt i containrarna, som blir stekheta i solen.

För Amnesty international är Dawit Isaak ett av många fall och de arbetar ständigt för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras i landet.

I Sverige arbetar organisationen dessutom extra med fallet Isaak, eftersom han är den enda svenska samvetsfånge som, de vet, sitter fängslad i Eritrea. En samvetsfånge är en person som inte gjort något brottsligt, utan straffas för att ha använt sin yttrandefrihet.