–Upp med huvet! Kom igen! Jobba tillbaka! Använd knäna! Håll garden! Upp med huvet!

Instruktören manar på den unga tjejen i fältuniform som kämpar med boxhandskar mot sina motståndare, två andra rekryter. Det frestar på för henne under den tunga hjälmen. Här pågår examinering i närkamp under gassande sol och temperatur nära 30 grader. På Amfibieregementet i Berga söder om Stockholm flämtar rekryterna, illröda i ansiktet.

–Det var svettigt, men det var kul – lärorikt. Jag trivs rätt bra och kan tänka mig att jobba här, säger Oscar Granholm, 20 år från Kristianstad.

Hans svar är representativt för de rekryter som går igenom den nya GMU (Grundläggande Militär Utbildning) under tolv veckor. Enligt befälen är rekryterna mer motiverade än de värnpliktiga. Med sina många detaljerade frågor är de frivilliga rekryterna också mer krävande för de många officerarna som följer dem hela tiden.

Men det som bekymrar officerarna här är något annat: avhoppen. 141 rekryter ryckte in hit i april. Nu är det endast 99 kvar – 42 har alltså lämnat utbildningen innan slutövningen. Det är ett bortfall på 30 procent.

–Många har inte förstått vad som krävs för tjänsten och har en romantisk inställning till soldatyrket. Medicinska skäl är en huvudanledning till avhoppen. Det kan också vara gamla skador som de kanske mörkat och som vi upptäcker, säger en kapten som inte vill ha sitt namn i tidningen.

Frågan är känslig eftersom Försvarsmaktens och Rekryteringsmyndighetens officiella bild är att de nya rekryterna är lika bra, om inte rent av bättre än de värnpliktiga. Siffrorna vid detta regemente andas inte samma optimism:

–Fyrtio procent av de rekryter som rycker in till GMU behöver åtgärder av och uppföljning från sjukgymnast under utbildningen, berättar en officer.

20-åriga rekryten Janni Saltarski från Glumslöv i Skåne med en bakgrund som elitsimmare säger:

–Det här är en jättestor omställning. Hade jag inte sysslat med sport tidigare, så hade jag nog aldrig klarat GMU. Det krävs en fysisk grund för att klara av det.

Amfibieregementet utbildade tidigare 700–1000 värnpliktiga per år. Befälen understryker att GMU inte är en ”mini-lump”. Det är en orienterande kurs i högt tempo som ska ge en första grund, men med lägre krav än de som gällde för de värnpliktiga.

I GMU följer officerarna i stället en detaljerad och standardiserad kursplan som gäller för hela Försvarsmakten. På förbandet är de förvånade över att Pliktverkets läkare och Försvarsmakten inte haft högre krav. Till exempel antogs en 44-åring med bägge knäna opererade som rekryt. Han var högt motiverad men måste sluta av medicinska skäl. Officerarna har begärt att kravprofilen ska bli tydlig och att minimikraven ska höjas.

–Jag tror på systemet med GMU. Det finns möjligheter att förbättra, intet är perfekt från början, säger förstesergeant Sebastian Argenti diplomatiskt.

Övergången från värnplikt till yrkesförsvar är ett jätteförsök i full skala. I maj 2013 tar förbandet över ansvaret för insatsen i Afghanistan. Om dagens rekryter då håller måttet är en fråga liv eller död för soldaterna.