När Carin Jämtin nyligen lämnade Stockholmspolitiken för att axla rollen som partisekreterare trodde många att allt var klappat och klart för borgarrådet Tomas Rudin. Förhandsdiskussionerna gällde mer om vem som skulle ta den tredje borgarrådsposten hos oppositionen i Stockholms stad, samtidigt som Rudin tog ett kliv upp.
Därför är det förvånande när S i Stockholm gör det otippade valet att nominera Karin Wanngård till ledarskapet för S i huvudstaden. Det är hon, ett relativt okänt namn för många stockholmare, som ska ta matchen med Sten Nordin (M).
Enligt arbetarekommunens ordförande Veronica Palm, som också lett valberedningen, gäller det socialdemokratiska förnyelsearbetet även personalvalen. Med sin erfarenhet av ledarskap i näringslivet finns förhoppningen att Karin Wanngård ska ge inspel från ett håll som är sällsynt inom S. Samtidigt är det en uttalad vänstersosse som föreslås ta över rodret i Stadshuset, och som tycker att politiken behöver bli tydligare, men inte göras om.
Det är tuffa utmaningar som väntar och ytterst handlar det om att vinna de viktiga storstadsväljarna.
Socialdemokraterna i Stockholms stad befinner sig sedan lång tid i en opinionsmässig utförslöpa. Den började under Annika Billström och fortsatte med Carin Jämtin, som var ett känt ansikte, men saknade både slagkraft i debatten och kunskaper om Stockholmspolitiken. Under sina drygt fyra år i Stockholmspolitiken lyckades Jämtin aldrig övertyga om att S kunde erbjuda stockholmarna ett alternativ.
Med sina 15 år i kommunpolitiken har Karin Wanngård en stadigare grund att stå på.
Hon kan frågorna, och under det korta mötet med pressen i går gavs inga undanglidande svar. Hon hymlar inte med att hon varit motståndare till Förbifart Stockholm. Wanngård är emot rot- och rutavdrag, och valrörelsens butlerförslag kallar hon plumpt och dåligt.
Men i ledarrollen är hon ett oprövat kort.
