En dag fick Marie Hallman, 42 år, i Stockholm nog. Hon hade bantat i praktiskt taget hela sitt liv med alla metoder som finns och orkade inte längre med de ständiga misslyckandena. Först glädjen när kilona började försvinna och därefter de återkommande bakslagen när vikten obönhörligt ökade igen, jojo-bantningens onda cirkel som så många överviktiga kämpar med.

Marie Hallman beslutade att operera sig, att låta minska ned magsäcken till en liten, liten ficka för resten av livet. Den otvivel- aktigt mest brutala metoden för att lyckas med att äta mindre och därmed gå ned i vikt.

SvD träffar henne strax före det cirka en timme långa ingreppet. Hon är nervös men bestämd:

–Jag vill ha det här gjort nu. Jag ska klara av det, säger hon.

Marie Hallman opereras av den erfarne fetmakirurgen Dag Arvidsson på en privatklinik i centrala Stockholm. Också det ett typiskt tecken i tiden.

–Jag kontaktade den vanliga landstingsvården men vänte- tiden var jättelång, ett par år. Det klarade jag inte. Jag ville få det gjort så snabbt som möjligt när jag nu äntligen bestämt mig, berättar Marie Hallman.

Kostnaden på 98000 kronor får hon betala själv.

Marie Hallman är inte ensam. Trycket på sjukvården att ordna fetmaoperationer ökar hela tiden. Engagerade kirurger har krävt satsningar sedan 2002 då rapporten från Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, kom. Det var den som slog fast att operation är den enda fungerande metoden att gå ned i vikt.

Antalet operationer har ökat dramatiskt de senaste åren. I princip har de tiodubblats på tio år, från drygt 500 till nära 5000. Men ökningen täcker knappast behovet. Väntetiderna är långa trots att fetmaoperationer om- fattas av vårdgarantin. I detta vakuum har allt fler privata alternativ dykt upp som till exempel organiserade fetmaoperations-resor till Tyskland.

–Visst intresset är stort, säger Dag Arvidsson som lämnade Karolinska och startade egen privat klinik för tre år sedan.

Det har länge funnits ett motstånd mot fetmaoperationer i vård-Sverige, speciellt i vissa landsting. Men nu försvinner motståndet snabbt och fetma-operationerna står inför sitt stora genombrott.

–Äntligen, säger Ingmar Näslund, kirurg i Örebro som varit den främsta förespåkaren för operationer i över 15 år.

Fler och fler landsting satsar extrapengar på fetmaoperationer, i Västra Götaland så mycket som 50 miljoner. Nyligen till- sattes också en särskilt arbetsgrupp inom Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, för att bland annat ta fram gemensamma riktlinjer för fetmaoperationer.

–Ett helt unikt initiativ och något som landstingen aldrig tidigare gjort. Men det är nödvändigt om vi ska undvika kaos, säger Göran Stiernstedt på SKL.

Gruppen som arbetar inom nätverket för landstingens hälso- och sjukvårdsdirektör ska arbeta snabbt och bli klar redan i vår.

En viktig strategi blir att koncentrera operationerna till särskilda kliniker.

–Erfarenhet är väldigt viktigt både vad gäller kirurgin och eftervården. Därför bör inte ingreppen spridas på alltför många ställen, säger Göran Stiernstedt.

Den hetaste frågan är ändå vilka som ska få opereras. Det bestämmer omfattningen och det bestämmer framför allt kostnaderna. Varje operation beräknas kosta cirka 75000 kronor.

Med de nuvarande reglerna är kriterierna för att få en operation ett BMI över 40 eller BMI över 35 plus någon känd riskfaktor vid fetma, exempelvis diabetes.

Det innebär att cirka 150000 med BMI över 40 och 175000 med BMI över 35 skulle kunna bli aktuella för operation – att jämföra med drygt 4000 operationer år 2009.

–Vi räknar med att det kanske kan bli aktuellt med cirka 7000 operationer per år de närmaste åren, säger Göran Stiernstedt.

Ingmar Näslund däremot talar om ett behov av mellan 10000 och 15000 operationer per år.

Gränsdragningen är ett gungfly, menar Göran Stiernstedt, eftersom många i flera år pläderat för att sänka gränsen till BMI 30, vilket skulle drastiskt öka underlaget.

På privatkliniken där Marie Hallman opereras sätts BMI-gränsen vid just 30 samt någon följdsjukdom.

–Ett naturligt val. BMI 30 är kriteriet på fetma, förklarar Dag Arvidsson.

Nu räknar ingen med att alla som uppfyller kraven ska operera sig. Det är en tuff insats som inte passar alla och som förändrar livet definitivt.

–Det får inte bli så att människor opereras på löpande band utan att någon tar hand om dem, varnar Christina Fleetwood, ordförande för Överviktigas riks- förbund.

–De som opererats behöver massvis av stöd inte minst psykologiskt och vem ska ge det? Vårdcentralerna kan ingenting om detta och kirurgerna gör det ju inte.