Det svenska metadonprogrammet hör till de äldsta i världen. Det inleddes i Uppsala 1966 och har länge varit omdiskuterat. Det är fel att ge narkotikaklassade läkemedel som metadon eller subutex till narkomaner och därmed finansiera ett livslångt beroende, anser kritikerna.

– Men debatten har lagt sig något sedan forskningen visat att den obalans i kroppens belöningssystem som leder till drogsuget, inte återhämtar sig utan tillskott av läkemedlen, säger Leif Grönbladh, ansvarig för metadonverksamheten vid Akademiska sjukhusets beroendeenhet.

I sin egen forskning har han följt 345 patienter som deltagit i medatodprogrammet under 23 år. Nära åtta av tio tidigare tunga heroinister hade fått ett avlönat arbete eller påbörjat heltidsstudier. Kriminaliteten hade minskat med 86 procent och prostitutionen nästan upphört helt.

– Det kan jämföras med andra behandlingsalternativ där bara mellan 10–20 procent förblir drogfria efteråt. Våra resultat har också bekräftats i flera internationella studier, säger Leif Grönbladh.

I dag deltar drygt 1 200 narkomaner i landets metadonprogram och lika många får subutex. Men köerna till behandlingen är lång på flera håll och programmen borde byggas ut, anser Leif Grönbladh och hans kolleger.

Narkomaner lever ett hårt liv och risken att dö är omkring femtio gånger större för en heroinist jämfört med normalbefolkningen i samma ålder.

– Det dör nästan lika många narkomaner årligen som i trafiken. Men för dem finns ingen motsvarande nollvision för dödsfall, konstaterar Grönbladh.

När metadonprogrammet i dag 40-årsjubilerar med en konferens deltar även regeringens narkotikasamordnare Björn Fries.

– Det är självklart att vi bör göra behandlingen tillgänglig för den som vill. Men då måste vi kvalitetssäkra så att den även kombineras med de psykosociala insatser som riktlinjerna kräver, säger han.