För mellan 1,78 och 1,95 miljoner år sedan omkom två av våra förfäder när de föll ner i en djup grotta. Den ena var en pojke, 10–13 år gammal, den andra en kvinna på drygt 25 år. Båda var för tiden stora: 130–140 centi- meter långa.
Fallet slutade på grottgolvet cirka 50 meter ner. Efter några dagar översköljdes de av en underjordisk flodvåg orsakad av regnvatten och begravdes i en snabbt stelnande cement som skyddade kropparna från att angripas av asätare.
Bakom den sensationella upptäckten, som redovisas i tidskriften Science, står en grupp forskare under ledning av doktor Lee Berger vid Witwatersrand- universitetet i Johannesburg.
–Fynden kommer att bidra enormt till vår förståelse av vad som hände vid den här tiden. Medan vi tidigare bara sett benfragment från andra arter har vi här två skelett av aldrig tidigare skådad kvalitet, förklarar Lee Berger.
Forskarna tror att de två förmänniskorna dog samtidigt och troligen kände varandra. Benen har bevarats så väl att det kan gå att analysera proteiner och DNA.
–Tanken har slagit oss att det kan vara mor och son.
Upptäckten skedde i ett område nordost om Pretoria där det gjorts många fynd från männi-skans barndom. Via Google earth lokaliserade Lee Berger 500 dittills okända grottor, och vid en av dessa gjordes det första fyndet, ett nyckelben påträffat av hans 9-årige son Matthew.
De två skeletten är i gott skick med ett nästan fullständigt kranium samt bitar från käkar, höfter, armar, ben och leder. Arten är sannolikt en direkt efterföljare till våra mer apliknande föregångare Australopithecus africanus, och en möjlig föregångare till Homo erectus som gick upprätt och hade större kropp och hjärna.
–Sediba hade långa apliknande armar och kunde säkert klättra i träd. Samtidigt hade arten för första gången långa ben som påminner om våra. De kunde gå och springa effektivt på två ben.
Just armarna ochden fort- farande lilla hjärnan bidrog till att arten klassades i den äldre gruppen Australopithecus och inte i den modernare gruppen Homo.
–Om du såg en Sediba framför dig skulle huvudet vara litet, men mer likt våra platta ansikten än ett apansikte, säger Lee Berger.
Sediba liknar den moderna människan även genom att män och kvinnor tycks ha varit nästan lika stora, vilket anses gynna social utveckling.
