Nyligen träffade Lars Ohly några gymnasieelever som höll på med ett skolarbete om Vänsterpartiet. De frågade: Vad är du mest stolt över att ha åstadkommit som partiledare?

– Att vi gick till val som en del av ett regeringsalternativ, inte bara i våra egna ögon, utan också i väljarnas ögon. För bara tio år sedan hade vi en bild av oss själva som ständig opposition, det var skitjobbigt att kompromissa.

Lars Ohly är också nöjd över att lugnet har lagt sig i partiet, efter de uppslitande striderna mellan så kallade traditionalister och förnyare.

– Vi har lyckats förflytta oss bort från det där, och det känns väldigt bra.

Men valresultatet sammanfattar han som en ”bedrövelse”.

– På tre punkter var det helt totalt mörker. Vi tog inte över regeringsmakten, Vänsterpartiet gick inte framåt, och Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.

Statsminister Fredrik Reinfeldt sitter kvar, men regerar i minoritet.

– Sverigedemokraterna är i 95 procent av fallen ett stödparti till regeringen, det kommer att visa sig mer och mer ju längre tiden går, säger Vänsterpartiets ledare.

Lars Ohly ger nu besked om att Vänsterpartiet inte har några planer på att väcka misstroendevotum mot regeringen. Men ledarna för den rödgröna oppositionen har diskuterat frågan efter valförlusten, berättar han.

– Miljöpartiet såg inget som helst utrymme för det, och vi lägger inte ett misstroendevotum själva. Då blir det bara plakatpolitik.

För egen del har Lars Ohly – redan – meddelat att han vill sitta kvar i toppen även i nästa val. ”Det här är kul”.

– Det innebär inte att jag lägger en blöt hand på diskussionen, om man vill ha någon annan än mig. Men ett besked skapar lugn, så att vi kan ägna oss åt politik.

V-ledaren är självkritisk, och vill nu formulera vad han kallar en reformagenda för vänstern.

– Vi är jättebra på att ryggradsmässigt avfärda borgerlig politik med goda argument, och vi är hyfsat bra på att tala om hur vi vill att det ska vara. Men vi är inte särskilt bra på att tala om vägen dit.

Lars Ohly pekar ut fem områden där politiken ska vässas: kampen för ”en jämlik vård, en likvärdig skola, fler bostäder, rättvisa villkor på arbetsmarknaden och en rättvis föräldraförsäkring”.

Men Vänsterpartiet siktar inte på att utmana alliansregeringen i ensamt majestät om knappt fyra år; Lars Ohly är helt inställd på att de tre partierna på nytt ska bilda gemensam front:

– Det är våra egna fel i det rödgröna samarbetet, inte det rödgröna samarbetet som sådant, som ledde till att vi missade chanserna till regeringsmakten. Men jag är inte färdig med att formulera någon sorts rödgrönt projekt för 2014, kom tillbaka om tre år.

Ohly säger sig inte vara oroad över att S och MP, precis som inför det senaste valet, ska inleda ett tvåpartisamarbete, och förklara hans eget Vänsterparti som icke önskvärt – en lösning Mona Sahlin visserligen tvingades backa ifrån efter intern kritik.

– Att göra ett misstag är okej, att göra om samma misstag är inte okej.

Samtidigt har Lars Ohly gått till angrepp mot Socialdemokraterna för att vara ett ”räddhågset parti”, och inte våga stå för något som kan uppfattas som samhällförändrande.

– Jag tror att man vinner val genom att visa att man har en idé om vart man vill nå och hur man når dit. Det hade inte vi i tillräcklig utsträckning. Om man inte upplevs som tillräckligt förändrande, så blir det en fråga om förtroende.

De rödgröna har, tills vidare, tagit paus. Stämningen är frostig sedan S och MP gjort upp med regeringen om skolan och Afghanistan trots att oppositionsledarna enats om att hålla fast vid de rödgröna överenskommelserna.

– Häpnadsväckande. Miljöpartiet har kongressbeslut på att det svenska deltagandet ska avslutas, men säger nu ja till långsiktigt militärt engagemang, utan slutdatum.

Hur har det påverkat din relation till Mona Sahlin och språkrören?

– Nu är de på väg ut. Jag kommer inte att behöva samarbeta med dem som personer.

Lars Ohly ogillar också att företrädare för S och MP, när regeringen bjuder in till förhandlingar, är redo att göra upp över blockgränsen – utan att blanda in V. De borde deklarera att oppositionen består av tre partier, anser han.

– Ibland tycker jag att det skulle vara hedervärt, särskilt när vi gemensamt gick till val på en kompromissad politik, att de ställde kravet att vi ska gå tillsammans. En sådan hållning vore rimlig, säger Ohly.