Det kändes som skräp i ena ögat, och tårar började rinna. Amanda Kronberg i Stockholm tittade på tv en vanlig söndagskväll för två år sedan när problemen i ögat plötsligt dök upp.

–Jag sköljde och sköljde men det gick inte över. Under natten rann tårarna också så det var svårt att sova, berättar hon.

Dagen efter gick hon till sitt arbete på Sankt Eriks ögonsjukhus. Förmodligen var det där hon blev smittad via en patient av ett ögonvirus som inte är så vanligt i Sverige.

En läkare undersökte ögat som var svullet och rött och hon blev hemskickad.

Det finns inget botemedel, var det besked Amanda Kronberg fick.

Svenska forskarteam i Umeå och Lund har jobbat i många år för att knäcka gåtan bakom viruset, EKC, som ären relativt okänd sjukdom i Sverige. Men i asiatiska storstäder är den kraftiga ögoninfektionen ett ökänt gissel.

– För de som drabbas handlar det ofta om runt två veckors sjukskrivning, så det är en dyr sjukdom för samhället, säger Niklas Arnberg, professor i virologi vid Umeå universitet.

Nu tror sig de svenska forskarna ha gjort ett genombrott som kan leda till ett verksamt läkemedel – ett fynd som i höstas publicerades i vetenskapliga tidskriften Journal of Medicinal Chemistry.

– Vi tycker förstås att detta är stort. Över huvud taget finns ju väldigt få antivirala läkemedel, säger Niklas Arnberg.

Ögonsjukdomen EKC orsakas av så kallade adenovirussom också orsakar luftvägs- och tarminfektioner. De är stryktåliga och kan överleva länge på exempelvis dörrhandtag eller bordsytor.

Sedan tidigare har forskarna vetat att virusets måltavla är en särskild kolhydrat som finns på utsidan av celler i det mänskliga ögat. Kolhydraten kallas sialinsyra och finns på både hornhinnan och den så kallade bindhinnan.

Nu har de svenska forskarna designat partiklar – som små ”platta skikt” – med sialinsyra. De små plattorna binder till sig EKC-viruset så att cellerna i ögat lämnas ifred.

– Vi erbjuder en yta som viruset uppfattar som ännu bättre. Det handlar om att binda upp sialinsyran på artificiella membran som är oerhört små, säger Ulf Ellervik, professor i biologisk kemi vid Lunds universitet.

En person som drabbats av EKC ska kunna tillföra de små plattorna i form av ögondroppar. Skikten lurar till sig och binder virusen – som sedan sköljs bort från ögat med tårvätskan.

Så är det tänkt att fungera.

Amanda Kronberg har fått känna på virusets härjningar.

– Jag blev väldigt ljuskänslig. Det var jobbigt med starka lampor och solljus. Jag fick smörjande droppar för att lindra.

Men hon blev inte bättre. Kortisondroppar hjälpte, men så fort hon försökte fasa ut dem så blev det sämre. Den besvärliga ljuskänsligheten kom tillbaka och hon såg suddigt, trots att viruset var borta.

Än i dag måste hon ta kortison, något hon gärna skulle slippa.

Hittills har forskarna genomfört olika tester in vitro (i konstgjord miljö utanför kroppen). Under våren ska ögondropparna testas på friska personer – och inom ett år är förhoppningen att kunna pröva på EKC-drabbade.

– Det är svårt att säga hur lång tid den fasen tar, förmodligen en bit in på 2013. Därefter gäller det att hitta en stor partner som kan ta processen vidare, säger Björn Dellgren, projektledare vid medicinföretaget Adenovir Pharma som finns med som en part i processen.