Obama symboliserar omstart i krisens USA

Den sista festen har redan varit. Kvar i New York finns tomma restauranger som snart ska få stänga, övergivna byggarbetsplatser, och en kvarts miljon arbetslösa människor som går runt i en kyla som bara kan åstadkommas på en liten blåsig flotte i Atlanten. Flyttlass går från staden och Baccaratkristall har blivit plastmuggar. Hej då till allt det där. Delstaten New York fick in hundra tusen nya ansökningar om arbetslöshetsbidrag i december. Stöd betalas ut i max ett halvår till vissa grupper. Sedan är det slut.

Samtidigt har all action flyttats några timmar härifrån, till Washington. Där blir det årtiondets party i morgon, när näste president ska sväras in. Trycket är så stort att den blivande presidenten själv har uttryckt viss oro för att hundratusentals överentusiastiska medborgare ska frysa öronen av sig i morgon. Rena bandyproblematiken, som en oroad radioproducent uttryckte det.

Försiktiga men ihärdiga rykten gör gällande att presidentens första tre åtgärder ska bli att stänga Guantánamo, förbjuda tortyr och lägga ner den CIA-avdelning som åker runt i världen och placerar misstänkta terrorister i hemliga fängelser i diktaturstater. Ganska oomtvistat är däremot att den nye presidentens land är konkursfärdigt och att det kommer att bli sämre innan det ljusnar igen. Men i det kaos och den oro som just nu råder går det samtidigt nästan att ta på den märkliga energin från flera miljoner människor, som verkligen tror på ett skifte till det bättre. Morgondagens regering symboliserar en omstart för ett helt land; även för många som röstade annorlunda. Det är svårt att se att det inte skulle ha någon effekt när så många samtidigt inspireras och får energi att börja om, ibland efter att ha doppat tårna i helvetet.

Det var som om någon ville försäkra sig om att jag inte hade missat just den tanken, när telefonen ringde förra veckan. Hello Jenny. Vi är här nu. Det var en kristen irakier som flydde med sin fru och två barn från Irak för flera år sedan. Han hade kidnappats och torterats av terrorister innan han släpptes fri. Då tog de hans höggravida fru och hans sexåriga dotter. De släpptes också efter att ha torterats svårt. Det ofödda barnet, som var en flicka, dog efter att modern hade sparkats i magen för många gånger.

Efter att ha tagit sig ut från Bagdad fastnade familjen i Amman, i Jordanien, där min partner hittade dem förra året i ett litet vidrigt hus som höll på att rasa samman. Efter intervjun, på hotellet, var jag så upprörd att jag slängde ut en tallrik genom fönstret, bland annat.

Familjen fick vänta länge, men för en dryg månad sedan kom de igenom ett litet futtigt nålsöga för några tusen irakiska flyktingar som får asyl i USA. De hamnade i en liten stad i Kalifornien. Livet är inte perfekt. De har ingen aning om hur de ska försörja sig än, men barnen får gå i skolan. Imagine that. Två små irakier, som nu ingår i nästa generation amerikaner. Ibland känner man bara tacksamhet. Över att få börja om; hur svårt det än blir.