De konkreta påminnelserna om 2000-talets två pandemilarm hittills är högarna av oanvända vaccindoser efter svininfluensan och av antivirusläkemedel – främst Tamiflu – efter fågelinfluensan, gömda i hemliga lager. De har köpts för avsevärda mängder skattepengar, cirka 660 miljoner tillsammans. ”Motsvarar omfattande ekonomiska värden”, som socialminister Göran Hägglund uttrycker saken.

Problemet är att samtliga dessa doser har en begränsad livstid. Hållbarhetstiden går ut och då kan de inte användas alls.

Redan har till exempel flera länder börjat bränna upp miljontals vaccindoser efter svininfluensan.

Vad gäller vårt svenska vaccin – Pandemrix – riskerar doserna att bli för gamla under de närmaste åren. Därför har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att ”ingå avtal med en eller flera vaccinproducenter om pandemivaccin.” För att klara jobbet ska Socialstyrelsen få 2,3 miljoner för åren 2012 och 2013.

Inblandade parter är tystlåtna om planerna. Dock har en grupp tillsatts på Socialstyrelsen som tillsammans med ledande affärsjurister förbereder arbetet:

–Vi har inte gått ut och lagt några bud ännu, säger Anders Tegnell på Socialstyrelsen.

–Det är viktigt att ta hänsyn till vad vi lärde under pandemin 2009–10, men vi måste från början ha ganska vida ramar, säger socialminister Göran Hägglund..

Vaccinavtalen har stått i centrum för kritiken mot hur svininfluensan hanterades både i Sverige och andra länder liksom den kommersiella bindningen till WHO (världshälsoorganisationen)

Större flexibilitet har efterlyst i samtliga utvärderingar som gjorts av pandemiarbetet nationellt och internationellt.

I en intern utredning inom Socialstyrelsen som SvD har tagit del av får den tidigare upphandlingen stark kritik. Det gäller till exempel fastlåsningen vid att 18 miljoner doser måste köpas. Den största bristen var enligt utredningen att det inte fanns möjligheter att ändra beställningen, öka, minska antalet doser eller stoppa inköpen helt. Det slås också fast att målet måste vara att uppnå ett bra skydd i stället för att förutsätta två doser vaccin per person.

I uppdraget till Socialstyrelsen anger Göran Hägglund att avtalet ska ”säkerställa tillgång till vaccinbehandling för hela befolkningen”. Det är samma formulering som ledde fram till beslutet om massvaccinering i Sverige.

–Vill vi ha större flexibilitet, då får vi vara beredda att betala. Ju större flexibilitet desto högre pris. Så enkelt är det, säger Anders Tegnell på Socialstyrelsen, medansvarig till förra avtalet.

–Det finns en gräns för hur flexibla vi kan vara gentemot de olika länderna. Företaget måste ha ett slags gemensam policy där det kan vara svårt att ta hänsyn till många olika intressen, säger Johan Thor på läkemedelsföretaget GlaxoSmithkline som sålde Pandemrix till Sverige.

Hanteringen av de välfyllda beredskapslagren med vaccin och antiinfluensamedel främst Tamiflu har regeringen samtidigt fört över till i en utredning som tillsattes i slutet av 2011. Därutöver kommer ett regeringsförslag i mars om ny organisation av vaccineringsfrågor i Sverige.

Fotnot: I onsdagens SvD återgavs ett utdrag ur ett mejl från Aase Sten, då på Smittskyddsinstitutet. Delar av meddelandet är skrivet av Anders Tegnell, som tidigare var ansvarig för smittskyddsfrågor på Socialstyrelsen.