Med språkröret Gustav Fridolin, 28, föryngras den svenska partiledarkretsen. För första gången leds ett svenskt riksdagsparti av en 80-talist. Och det låter som om han och språkrörskollegan Åsa Romson, 39, har en annan maktpolitisk strategi än företrädarna.

I dag älskar alla gröna Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, språkrörsduon som lett partiet under nio ganska framgångsrika år. De har lyckats med något som tidigare ledarpar haft mycket svårt för: att samarbeta med varandra.

De har också lagt om kurs i flera viktiga frågor, bland annat har de gröna övergivit sitt EU-motstånd. Och under deras ledning har Miljöpartiets väljarstöd ökat med 2,8 procentenheter. Miljöpartiet är sedan i höstas riksdagens tredje största parti.

Fast riksdagen har förstås aldrig tidigare haft ett så litet tredje största parti. Och 7,3 procent är inte alls vad de gröna drömde om inför valet: i början av 2010 låg Miljöpartiet ofta över tio procent i mätningarna.

Men den främsta invändningen mot framgångssagan Wetterstrand/Eriksson är den här: under sin språkrörsperiod lyckades de aldrig förverkliga sitt främsta politiska mål, som var att göra de gröna till ett regeringsparti.

Språkrören siktade uttalat på en koalition med Socialdemokraterna (Vänsterpartiet kom med på köpet) och väljarna tackade nej. Men medan den sparkade S-ledaren Mona Sahlin fick mycket intern kritik för det rödgröna samarbetet har de avgående språkrören inte ifrågasatts.

Ändå har regeringsfrågan diskuterats på flera MP-kongresser och många ombud har förordat en annan linje: att inte välja mellan blocken före valet. Det finns en stark grön strömning som hävdar att Miljöpartiet svävar över höger-vänsterskalan, och ska stå fri från blockpolitiken.

Då kan man göra som Eriksson/Wetterstrand gjorde efter sitt första val 2002: förhandla parallellt med de borgerliga och Socialdemokraterna. Det blev inga ministerposter då heller, men de gröna kunde ta mycket bra betalt för att stödja regeringen Persson.

Inget av de nya språkrören har kritiserat företrädarnas maktpolitiska strategi, men i intervjuer förklarat att det blir annorlunda nästa gång: ”Den form av blockpolitik som vi hade i senaste valet riskerar att bli fördummande”, sa Gustav Fridolin när MP-kongressen inleddes. ”I grunden vill jag bryta upp blockpolitiken, stärka vår egen politik och att gå till val som ett av tre politiska alternativ”, sa Åsa Romson till SvD.

Men någon enkel grön väg till regeringsmakten verkar inte finnas. Den gröna tankesmedjan Cogito har räknat ut att Miljöpartister suttit i regeringar i 17 europeiska länder sedan 90-talet. I dag gör de det inte ens i en handfull.