När staten satsar stora pengar på nya eller bättre transportleder så blir det ofta en kostsam affär. Gunnar Falkemark, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har studerat hur mer eller mindre grandiosa byggprojekt blivit betydligt dyrare än vad som angavs när de beslutades.

Det är ingen slump hävdar han:

–Det är väldigt sällan som nya vägar eller spårsatsningar håller budget. Man undervärderar konsekvent kostnaderna för att få projekten att gå igenom.

Enligt Gunnar Falkemark är fenomenet internationellt. Tjänstemän presenterar prognoser som först många år senare, när projektet är för sent att omvärdera, visar sig vara i underkant.

Extremexemplet är tunnelbygget genom Hallandsåsen. Tunneln skulle egentligen redan vara klar. Men 1997 fick gemene samhällsintresserad svensk lära sig ord som akrylamid och Rhoca-Gil. Kostnaden för borrandet genom den porösa åsen fortsätter än idag att skena.

Gunnar Falkemark konstaterar att fördyringen av projekten ofta förklaras med ökade råvarupriser. Men den verkliga förklaringen, säger han, är att enklare än så:

–Det är helt enkelt en brist på ansvar. Det finns ingen som är huvudansvarig för kalkylen och ingen kan straffas. Man kan alltså missköta sig hur mycket som helst. Och eftersom att det är skattepengar som betalar så är det ingen som kan gå i konkurs.