Efter en medlemsomröstning gör miljöpartiet en europeisk helomvändning. De gröna vill inte längre att Sverige ska lämna EU.

På sin blogg citerade miljöpartiets förra språkrör Birger Schlaug nyligen en debattartikel som han skrev när partiet tog sig in i riksdagen 1988.

”Det handlar om att skapa och väcka opinion – inte att flyta med. Det handlar inte om att värna marginalväljare, vi skall driva grön politik”.

Då var inställningen idealistisk och trohet mot idéerna ansågs viktigare än makten. Men när de nuvarande språkrören presenterar resultatet av partiets medlemsomröstning om EU-medlemskapet är utgångspunkterna andra än för 20 år sedan.

Med en OH-bild visar Maria Wetterstrand att partiets väljare redan är emot att Sverige lämnar EU. Omröstningen, som genomfördes på språkrörens initiativ, innebär att partiet nu följer efter.

Eller ”flyter med” som det heter i Schlaugs gamla artikel.

På kongressen i maj begravde de gröna i praktiken sin gamla vision om medborgarlön till alla, och tidigare i år öppnade språkröret Peter Eriksson för betyg i grundskolan.

Det är väsentliga förändringar men störst av allt är förstås den nya EU-linjen.

Svängningen var inte nödvändig för ett framtida regeringssamarbete med socialdemokraterna, men den underlättar och markerar för s-ledningen att det nu är realisterna som regerar i miljöpartiet.

Den nya profilen ska också kunna locka fler storstadsväljare, en grupp där miljöpartiet gjorde bra ifrån sig redan 2006. I Stockholm-Göteborg-Malmö röstade var tionde väljare grönt: mp blev fjärde största storstadsparti.

Fredrik Reinfeldt ville ändra bilden av moderaterna som ett parti för de besuttna och närmade sig mitten. Mp-ledningen vill nu slippa bilden av ett flummigt parti för fundamentalister och närmar sig därför mitten från ett annat håll.

Substansen i moderaternas snabba förändring har ifrågasatts, och samma sak kommer att hända med mp. Vad betyder exempelvis den nya EU-linjen, när partiets representanter i EU-nämnden och EU-parlamentet fortfarande vill lämna EU?