Det var en ren lyckträff att deltagarna i en kulturresa till Svalbard förra sommaren kunde gå iland på den ofta totalt isolerade Vitön och ta sig fram till Andréelägret. Där intill minnesmonumentet upptäckte de till sin förvåning ett oformligt bylte av klädesplagg och helt skönjbara rejäla strumpor.

Åtminstone en av deltagarna, guiden och museichefen vid Grenna Museum i Gränna Håkan Jorikson, förstod snabbt vilken sensation det handlade om: ytterligare lämningar från Andrées basläger 1897 som inte hittades då för 75 år sedan när lägret länsades. Förklaringen skulle kunna vara minskad tjäle i marken.
Efter denna uppseendeväckande upptäckt stängdes Vitön för alla besökare och kontakterna har varit intensiva med den norske Sysselmannen på Svalbard. Nu är det bestämt att en norsk-svensk expedition i augusti i år ska bärga de gamla fynden och placera dem på Svalbard museum i Longyearbyen, huvudstaden på Svalbard. Grenna museum hoppas naturligtvis att kunna få låna och ställa ut materialet så snabbt som det är möjligt.

Det var alltså den 6 augusti 1930 som det norska fångstfartyget Bratvaag hittade Andréelägret och de döda svenska hjältarna som varit försvunna sedan 1897. Besättningen plockade med sig allt de hittade. Bland det mest värdefulla var dagböcker, almanackor och fotonegativ. Dyrgriparna tinades upp under resorna från Vitön och hamnade på delvis olika ställen i Sverige. På senare år pågår ett känsligt arbete för att rädda kvar detta unika material till eftervärlden och skydda det mot förstörelse.

Konservator Gunilla Törnvall är den som främst ägnar sig åt Andrées dagböcker som förvaras på Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm liksom fotonegativen. Hon har dels studerat hur de ömtåliga böckerna behandlats sedan de hittades 1930, dels utrett hur de bäst ska kunna bevaras i framtiden.
- Det här är ett mycket spännande material. Dagböckerna kan nästan betraktas som reliker från en av de mest uppmärksammade svenska forskningsexpeditionerna. Det gäller att behandla dem så att de bevaras för all framtid, eller åtminstone för överskådlig tid. Anteckningarna ska vara tillgängliga för forskare och andra intresserade. Men det måste då vara i digital form, för de sköra originalen tål i princip inte att hanteras, säger hon.

Hennes slutsats är att det bästa sättet att skydda dagböckerna är att inte försöka göra några lagningar eller annat som kan skada materialet på lång sikt. Förvaringen skall ske i små specialkonstruerade lådor av bomullskartong. Dessa är gjorda av ren bomull och stärkelseklister, och avger inga kemiska ämnen som påverkar dagböckerna. Lådorna finns i ett torrt och svalt utrymme i arkivet hos Vetenskapsakademien.
Gunilla Törnvall har hittills arbetat drygt ett halvår och hoppas kunna slutföra projektet till hösten. När hon började så fanns dagböckerna i vanliga bruna kuvert, som låg i en med hänglås försedd plåtlåda. Det var inte så bra, för kuverten gav ifrån sig kemiska ämnen som påverkade de sköra dokumenten. Därtill fanns medel mot mal i plåtlådan, och dagböckerna var så
inpyrda med detta att den starka lukten gav henne huvudvärk vid långvarig hantering.
Andrées stora dagbok är rätt väl bevarad och läsbar. När den hittades var den inlindad i sennegräs, det som också kallas skohö, sedan invirad i en ylletröja och ytterst fanns vaxduk. Polarfararna hade gjort vad de kunnat för att skydda dagboken, som innehåller anteckningar från ballongstarten den 11 juli till den 2 oktober 1897. Andrées andra dagbok hittades i innerfickan på den kavaj som fanns på Andrées döda kropp, och den var då en isklump. Andrée hade skrivit fyra och en halv sida i den boken. Den är svårt skadad efter 33 år på Vitön, där isbjörnar och polarrävar rotat bland expeditionens lämningar.

Innan dagböckerna och journalerna över meteorologiska och astronomiska observationer får vila i arkivfriden skall innehållet göras tillgängligt. Gunilla Törnvalls plan är att alla sidor ska fotograferas med en storbildskamera.
Vad gäller de märkliga fotografierna från expeditionen har Grenna museum i år blivit klar
med en drygt 20 meter långa ljuslåda som visar ett kollage av hela och delar av de bilder tagna av Nils Strindberg. De skannades in från originalnegativen förra året.