Det är nu över tio år sedan som de två så kallade bröstcancergenerna BRCA 1 och 2 upptäcktes efter en intensiv tävling mellan flera olika forskargrupper. Det blev en medicinsk sensation och har bland annat lett fram till de omdiskuterade gentesterna för att spåra dem som löper ökad ärftlig risk att få bröstcancer.

BRCA 1 och 2 kan dock enbart förklara en liten del av alla bröstcancerfall eftersom de endast är inblandade i ärftliga former av bröstcancer, det vill säga i familjer där flera kvinnliga medlemmar drabbas, som utgör 5-10 procent av samtliga fall. Senare forskning har dessutom minskat betydelsen ännu mer: generna återfinns bara i 25 procent av dessa ärftliga bröstcancrar.

Vid upptäckten var förhoppningarna stora att snabbt hitta ytterligare bröstcancergener som skulle kunna täcka in större delar av panoramat för kvinnornas största cancersjukdom. Men hittills har framgångarna uteblivit. Inga nya gener har hittats på flera år.

Det har främst berott på att aktuella genvariationer som kan öka risken för bröstcancer är såpass små att vi inte kunnat upptäcka dem i de genstudier som hittills gjorts. De har helt enkelt inte omfattat tillräckligt många patienter för att vi ska ha se något, säger Sara Wedrén, forskare i medicinsk epidemiologi vid Karolinska institutet (KI) i Stockholm.

Frustrationen över motgångarna ledde till att den kände brittiske genforskaren Bruce Ponder tog initiativet till ett enormt stort forskarsamarbete mellan 20 forskargrupper över hela världen som ägnat sig åt att leta bröstcancergener utan att lyckas. Tillsammans har de tillgång till DNA från cirka 30 000 bröstcancerkvinnor att jämföra med DNA från lika många friska så kallade kontroller. I detta samarbete ingår KI-institutionen med Sara Wedrén och Per Hall.

Detta gigantiska projekt har nu lett fram till efterlängtade resultat:

Det mest intressanta och tyngst vägande är att forskarna hittat en gen (kallad CASP8) som producerar ett speciellt protein och som kan skydda mot cancer. Ämnet spelar en huvudroll när celler förintas och tar död på sig själva (kallas apoptos).

Cirka 13 procent av alla européer - både kvinnor och män - har ärvt och bär på en speciell variant av denna gen som medför att risken för att få bröstcancer minskar med åtminstone 10 procent, säger Sara Wedrén.

Ett av de viktigaste och mest ödesdigra stegen vid cancer är just att cellerna tappar sin förmåga att ta död på sig själva, vilket leder till att de börjar växa ohämmat. Tanken är nu att den aktuella genvarianten ökar cellernas förmåga att döda sig själva och därmed förhindra att tumörer växer till.

Speciellt spännande är det att det aktuella äggviteämnet som genen producerar är en av tolv kända så kallade kaspaser. De utgör ett av de mesta heta medicinska forskningsområdena därför att de har denna viktiga roll i cellernas förmåga att döda sig själva. Kaspaserna anses vara inblandade just i cancer och även när celler dör för snabbt som till exempel vid alzheimer. Hoppet är att finna nya läkemedel.

Sammanlagt analyserades nio tidigare misstänkta bröstcancergener i det unika stora DNA-materialet. Två av dem gav alltså napp och jakten går nu vidare.

Detta stora forskarsamarbete är i sig en viktig framgång, slår Sara Wedrén fast.