Arbetet med att utveckla slaktkycklingen Cobb 700 har pågått i 12 år, kostat nära två miljarder kronor och anses representera kulmen på 2000-talets hårda kycklingavel. Bakom står världens näst största avelsföretag, Cobb-Vantress, som ägs av världens största köttproducent, amerikanska Tyson Food.

Det uttalade målet har varit att skapa fåglar med rekordstora bröstfiléer till färdigmatsindustrin. Filéerna är dessutom närmast rektangulärt formade för att minimera spill och underlätta den industriella hanteringen.

Cobb 700 når vikten 3,7 kilo på 61 dagar. Det kan jämföras med att dagens snabbväxare når 1,8 kilo på 35 dagar, men sedan lätt blir sjuka om de fortsätter att växa i den takten.

Med hänvisning till de extra levnadsdagarna lanserades kycklingen i maj som välfärdskyckling vid den brittiska Gris- och kycklingmässan i Coventry.

Författaren och professorn vid Pensylvania-universitetet, Susan Squire, som forskat kring modern kycklingavel håller inte alls med om den beskrivningen av fågeln.

–Cobb 700 har helt fruktansvärda hälsoproblem med ben och hjärtan. Jag födde själv upp kycklingarna på prov och så fort de passerat den ålder de skapats för att slaktas vid, dog de en efter en av hjärtfel, förklarar hon för SvD.

Enligt Susan Squire ser man hälsoproblem hos alla kycklingar av så kallad cornish cross-typ. Det är industrins standardkyckling som dominerar dagens avel.

Eftersom kycklingens ras inte anges på förpackningen går det inte att säga om kött från Cobb 700 redan säljs i Sverige. Sannolikheten är dock stor med tanke på att det är Cobbs nya standardmodell och att företaget kontrollerar 40 procent av världsmarknaden.

Enligt Svensk Fågels vd Maria Donis används inte Cobb 700 av svenska uppfödare men hon känner till kycklingen som enligt henne främst utvecklats för att väga 2,3 kilo vid slakt, alltså cirka ett halvt kilo mer än en vanlig snabbväxande kyckling.

Nästan allt Cobb 700 äter förvandlas till kött, i synnerhet på bröstet: ur 1,28 hekto foder uppstår 1 hekto kött. Den kan utan tvekan beskrivas som klimatsmart enligt alla gängse mått. Men Susan Squire är skeptisk.

–Vill man blanda in kyckling i klimatdebatten ska man enligt min mening satsa på en lokal och småskalig modell med utegående kycklingar som kan förse närområdet med kött och ägg, och sedan återföra gödseln till åkrarna för att åstadkomma ett uthålligt lantbruk. Det finns som tur är fortfarande en del bra matfåglar som inte utsatts för destruktiv ingenjörskonst.

Arnd Bassler, som forskar kring ekologisk kycklinguppfödning vid Lantbruksuniversitetet, har själv inte tagit del av några hälsodata kring Cobb 700.

– Men bara att Cobb, som redan har stora problem, avlar fram en kyckling med inriktning på ännu mer kött gör mig betänksam. Snabbare tillväxt brukar innebära benfel och andra problem med hälsan.

Cobb köpte i januari det franska avelsföretaget Sasso, som levererar franska kvalitetskycklingar av märket Label rouge.

Nu släpps en helt ny produktlinje av Cobb-Sasso-kycklingar som kan skräddarsys att bli 41, 61 eller 81 dagar gamla med önskad färg på näbb, fötter och fjädrar. Den första varianten lanserades i våras, en vit kyckling med röda inslag som döpts till Cobb Sasso 150.

Brian Cosgriff, marketing director på Cobb-Vantress, vill inte kommentera artikeln förrän han har granskat kritiken närmare.