Han är biträdande rektor på en grundskola i Spånga. Men den här dagen sitter han mitt emot domaren i Solna tingsrätt.

Skolledaren är kallad som vittne i en rättegång där ordet ansvar upprepas gång på gång. Den tragiska bakgrunden är en 8-årig pojkes död. Han avled efter att ha fått ett handbollsmål över sig i gymnastiksalen i januari 2009. En av skolans fritidsledare står nu åtalad misstänkt för att ha vållat pojkens död.

När 8-åringen och hans kompis frågade om de fick plocka fram ett av målen sade fritidsledaren att det var okej. Men målet var tungt. När det välte hamnade pojken under.

Kriminalinspektören som var först på plats vittnar om hur blod låg kvar på golvet efter att pojken förts till sjukhus. Nu ska tingsrätten ska ta ställning till vem som ansvarar juridiskt för olyckan.

Skador i skolmiljö som ­leder till dödsfall är få sett till de runt 29 000 olyckor som i snitt drabbar svenska skolbarn varje år. Men frågan är vem som har ansvaret för dem.

Alla barn räknas som arbetstagare när de är i skolan, enligt arbetsmiljölagen. Det innebär att rektorerna måste anmäla allvarliga olyckor och tillbud till Arbetsmiljöverket.

Neddragningar och minskade resurser har dock lett till en omprioritering. Arbetsmiljöverkets inspektörer har besökt förskolor och grundskolor totalt 894 gånger hittills i år. Det är något fler än året innan, men långt ifrån de 2 617 besök som gjordes för fem år sedan. Under samma period har anmälningarna från skolor ökat med 30 procent.

– Just nu är skolan inte ett prioriterat tillsynsområde, men vi har fått starka signaler om att det finns stora brister, säger Mats Ryderheim, chef för Arbetsmiljöverket i Skåne som har samordningsansvaret för tillsynen av skolor i hela landet.

Nu ska verket ta fram en ny strategi och förtydliga ansvaret tillsammans med kommunerna och Skolinspektionen. Den nya planen ska presenteras den 15 april nästa år.

– Vi behöver samla ihop information mer regelbundet och hitta en ny strategi för kontroll, säger Mats Ryderheim.

Anmälningarna är Arbetsmiljöverkets ögon och öron, och ligger till grund för dess prioriteringar. Men både definitionen av vilka olyckor som bör rapporteras, och hur ofta man verkligen gör det, ­varierar stort mellan länen, visar statistik som SvD har tagit del av.

Och även om det brister i rapporteringen har Arbetsmiljöverket bara resurser att ta tag i runt 25 procent av anmälningarna.

– Arbetsmiljön i skolan är ­undermålig. Få rektorer följer Arbetsmiljöverkets regler. Ingen verkar bry sig om eleverna, säger Samir El-Sabini, ordförande för Sveriges elevråds centralorganisation.

Han är kritisk till de minskade inspektionerna.

– Elever har samma behov av god arbetsmiljö som vuxna. Vi behöver fler inspektioner för att ge rätt signaler.

Såväl Skolinspektionen som Sveriges kommuner och landsting talar om en viss oklarhet i ansvaret. Åsa Olsson, barnsäkerhetskoordinator på Myndigheten för samhällskydd och beredskap, kallar ansvarsfrågan ”snårig”.

– På pappret ser det enkelt ut. Rektorn har ansvar för säkerheten på skolan, som i viss mån kan delegeras till idrottslärare. Kommunen ska ha ett säkerhetsarbete och Arbetsmiljöverket har tillsyn över kommunen.

Men i praktiken är det mer oklart, både när det gäller enskilda olyckor och på det större planet.

– Det skiljer sig mycket mellan kommuner om hur de arbetar med att förebygga skador.

På Södra Ängby skola i Bromma arbetar personalen ständigt med säkerhetsbedömningar och information till barnen, enligt Henrik Kroon som är biträdande rektor och idrottslärare.

– Vi har tillbud också, senast hade vi en elev som ramlade från ett träd i fredags. Men vi försöker åtgärda, rapportera och förbättra våra rutiner. Samtidigt vill vi ju att barnen ska leka. Det handlar om fysisk rörelse och aktivitet.

De ansvariga på skolan i Spånga vill inte prata om 8-åringens död så länge rättegången pågår. För tingsrättens del handlar det nu om att ta ställning till om det var brottsligt att låta pojkarna ta fram handsbollsmålet själva.