Den 1 januari i år väntade 756 personer på ett nytt organ. En av dem är Khalid Belkaid som lider av bindvävssjukdomen sarkoidos som har satt sig på hans lungor. Sedan ett och ett halvt år tillbaka står han på den så kallade akutlistan på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, ett av två sjukhus i landet som utför lungtransplantationer.

En stor majoritet av dem som anmält sig positiva till att donera organ blir aldrig donatorer. Ett krav för att en avliden ska bli donator idag är att personen avlidit samtidigt som hjärtat hålls i gång av en respirator. Det är den rutinen som läkarna och professionen nu vill slopa. Orsaken är den växande kön för organtransplantationer.

– Vi för en diskussion med professionen och vi räknar med att nu börja informera allmänheten om den här möjligheten. Det här kommer att öka antal donerade organ, men kanske bara med några procent till att börja med, säger Bengt-Åke Henriksson, donationsansvarig läkare i Västra Götaland och överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Genom att kyla ned organ hos en avliden person vars hjärta slutat slå går det att bibehålla organets kapacitet även om det inte längre syresätts. Det saknas fortfarande några beslut innan de nya donationerna kan börja genomföras, men enligt Bengt-Åke Henriksson verkar det inte finnas något som hindrar att rutinerna ändras.

–Vi behöver se över om det krävs några lagändringar innan vi kan göra det här fullt ut. Men som jag ser det tror jag inte att det kommer att behövas. Jag tror att vi kan börja inom något år, säger han.

I ungefär en tredjedel av alla europeiska länder används redan organ från personer som dött av exempelvis hjärtattacker på sjukhus och där organen tas ur kroppen för att förhindra att de också skadas av syrebrist. Samtidigt ställs helt nya krav på vården när organen måste tas från en avliden vars hjärta redan slutat slå. Tidigare undersökningar har visat att vården redan nu missar flera tillfällen att ta tillvara på organ hos avlidna som hade kunnat bli donatorer. Okunskap och brist på resurser är några av förklaringarna.

Hemma i Khalid Belkaids lägenhet i Brandbergen utanför Stockholm står två meterhöga syrgastuber. Från den ena av dem löper en lång plastslang som räcker runt i alla rummen. Khalid Belkaid fäster slangens munstycke över ansiktet så att gasen leds rakt in i hans näsborrar dygnet runt. Han andas ytligt och snabbt och drabbas av kraftiga hostattacker som gjort att han fått en fraktur på revbenen.

– Det känns ungefär som att ha en elefant stående på bröstet. Jag blir andfådd för minsta lilla ansträngning och får inte längre träffa små barn eller vara i vissa miljöer på grund av infektionsrisken, säger han.

Khalid Belkaid fick sin diagnos 1990 efter en rutinhälsokontroll när han utbildades till vårdare. Till en början kunde han och familjen leva som vanligt. Men för sex år sedan förändrades hans tillstånd till det sämre. Till följd av sin sjukdom lider han av benskörhet, migrän, diabetes och synrubbningar. Han är mörk i huden i ansiktet på grund av den ständiga syrebristen.

– Jag jobbade så länge det gick eftersom jag älskar mitt jobb. Till slut gick det inte längre. Nu får jag bara prata med mina gamla kolleger i telefon eftersom jag inte får hälsa på. Det är väldigt tråkigt, säger han.

Han väntar nu på att få ta emot lungor från en donator som har en blodgrupp som passar honom och som dessutom stämmer överens storleksmässigt. Hittills har det inte funnits någon matchning.

–Läkarna har sagt åt mig att packa en väska och finnas tillgänglig på telefon. Första månaderna var hoppet stort men nu börjar jag bli tveksam. Mitt hopp är begränsat. Om inte det här fungerar så är nästa plats för mig graven, säger han.

Khalid Belkaid skulle önska att det pratades mer om organdonation i samhället och att myndigheterna blev bättre på att informera. Kanske skulle fler välja att donera om de förstod hur livsavgörande beslutet kan vara för en annan människa, tror han.