Det anrika Riddarhuset har förlorat tillgången till helt avgörande information om vilka personer som tillhör landets adliga ätter.

– Datorinspektionens tillstånd anses inte längre gälla, bekräftar Erik Tersmeden, juridiskt sakkunnig och vice ordförande i ledningen för Riddarhuset.

Sedan 1990-talet har Riddarhuset fått datalistor med så kallad ”relationsdata” som visar bland annat giftermål och barn inom äktenskapen i de släkter som är upptagna i Riddarhuset. Men för ett par veckor sedan fick ledningen för Riddarhuset ett beskt besked. Skatteverket hade då stoppat den vanliga halvårsleveransen.

Bakgrunden är att användningen av folkbokföringsregistret i Sverige av integritetsskäl är strikt reglerad genom den så kallade Spar-förordningen.

– Lagen är precist uppräknande om vilka som får begära ut relationsdata, alltså uppgifter om hur man är släkt med varandra. I den uppräkningen nämns inte Riddarhuset. Lagen måste därför skrivas om ifall de fortsatt ska kunna få informationen, förklarar Kerstin Wardman som är bolagsjurist hos Infotorg, det företag som tidigare levererade uppgifterna.

Svensk adel, med rötter ända från 1200-talet, förlorade 2003 sina sista privilegier, bland annat om kunglig hjälp att hämtas hem från fångenskap i utlandet. Nu är frågan om adeln ska återvinna privilegiet att staten listar blå-blodigas familjeförhållanden i specialkörningar.

– Finns det bra argument är det nog inte helt omöjligt, tror Kerstin Wardman, som påminner om att när värdepappers- bolag kände sig bortglömda i Spar-förordningen, kunde detta åtgärdas med en ny lag på bara några månader.

Riddarhuset använder ätternas ymnigt förekommande stiftelser – över 300 –som sitt tyngsta argument för att åter bli omnämnda i svensk lag, sida vid sida med myndigheter, banker, försäkringsbolag och ett tiotal andra som har rätt till liknande data. Årligen delar stiftelser ut nästan 40 miljoner kronor som stipendier och stöd till medlemmar i de ätter som tillhör Riddarhuset.

– Då måste vi säkert veta att de som söker medlen verkligen tillhör ätten, annars bryter vi mot stiftelsernas statuter. Det är den springande punkten, hävdar Erik Tersmeden.

I praktiken innebär det att relationsdata används för att sortera bort personer som har adliga namn utan att tillhöra Riddar-husets ”introducerade ätter”. Det kan också finnas fall då adliga adopterat barn, fått barn utom äktenskapet eller skilt sig så att man inte är medlem.

– Arvsgång från far till barn på manslinjen bygger på gamla kungliga beslut. Tappar vi rapporteringen vet vi inte vem som tillhör ätten eller ej, konstaterar Erik Tersmeden.

Ett exempel på när register- utdrag behövs är kontroll av uppgifter om familjeförhållanden, till exempel för ”ogifta döttrar” och ”änkor” som ofta är de som gynnas genom stiftelserna.