Den nya lagen gäller bara i kampen mot grova brott. Upphovsrättsindustrin har inget att hämta.
Sverige ser ut att den 1 januari 2010 göra något som skulle ha varit gjort för länge sedan - införa en ny lag som bygger på EU:s datalagringsdirektiv från 2006.
Efter mycken mangling är det till slut dags för de svenska politikerna att komma till skott. Ett lagförslag väntas från regeringen till riksdagen i juni.
Enligt EU-direktivet måste telefon- och internetoperatörerna lagra uppgifterna i minst ett halvår och maximalt i två år.
En svensk utredning kom 2007 fram till att ett år vore en lagom lagringstid. Den åsikten delade Moderaterna länge, men för ett tag sedan gick M övriga allianspartier till mötes och accepterade sex månaders lagring i stället.
Från justitiedepartementet har nu ett utkast till lagrådsremiss funnit sin väg ut på nätet. Vissa förhandlingar återstår, men huvuddragen är spikade:
”Skyldigheten att lagra uppgifter (...) omfattar uppgifter som genereras eller behandlas vid tillhandahållande av telefoni, inklusive mobil telefoni och internettelefoni, meddelandehantering, internetåtkomst och anslutningsform. Samma skyldighet gäller vid misslyckad uppringning.”
Det är tydligt i lagförslaget att det ska handla om grova brott för att få ut trafikuppgifter från operatörerna.
Lagringsplikten blir ett halvår.
Datalagringslagen har ingen direkt koppling till Ipredlagen som infördes den 1 april. Med det finns beröringspunkter.
Ipredlagen innebär att bredbandsföretagen kan tvingas av domstol att lämna ut trafikuppgifter i jakten på fildelare. Men eftersom en lång rad operatörer, bland andra Tele 2 och Bahnhof, fortlöpande raderar IP-adresser finns inget att lämna ut. Därmed minskas också effekten av Ipredlagen.
Då är frågan om upphovsrättsindustrin kan åka snålskjuts på datalagringslagen och få ut uppgifter som tidigare trilskande operatörer framöver kommer att tvingas lagra?
Nej, det går inte, enligt Johan Linander (C), ledamot i riksdagens justitieutskott:
- Uppgifterna sparas enligt en annan lagstiftning, och enligt den lagstiftningen kan man bara få ut uppgifterna i brottsbekämpande syfte.
- Det ska inte blandas ihop med Ipred som enligt direktivet inte är brottsbekämpning, säger han till TT.
Bakom datalagringsdirektivet stod ursprungligen Frankrike, Storbritannien, Sverige och Irland efter terrorattentaten i Madrid i mars 2004.
