I går gick datumet ut för en första prövning av det dokument som blev resultatet vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn i december, Köpenhamnsöverenskommelsen (Copenhagen Accord). Den 31 januari var deadline för de länder som ansluter sig till överenskommelsen att rapportera sina planerade utsläppsminskningar till FN.
Industriländerna ska ange sina beslutade minskningsmål, utvecklingsländerna ska beskriva åtgärder för att minska sina.
Under klimatkonferensens sista timmar signalerade de flesta länder att de tänker ansluta sig till dokumentet, som till slut fick status av en ”notering” under klimatkonventionen. Men Tuvalu, Sudan, Bolivia och Venezuela kunde inte acceptera överenskommelsen.
Nu kommer sanningens minut. Vilka är med och vilka tvekar?
– Det är viktigt att länder anmäler sina åtaganden och aktiviteter. Om i-länderna och de växande u-landsekonomierna gör det så finns ett embryo till en överenskommelse där alla stora utsläppsländer finns med, inom ett och samma ramverk, säger Staffan Tillander, Sveriges klimatambassadör.
Målet som man misslyckades att nå i Köpenhamn var att samla alla länder under ett och samma klimatavtal eftersom Kyotoprotokollet omfattar merparten av i-länderna men bara 30 procent av de globala utsläppen. Världens två största utsläpparländer, USA och Kina, omfattas inte av Kyotoavtalet.
Om många länder ansluter sig till Köpenhamnsöverenskommelsen finns det förutsättningar för ett nytt klimatavtal i slutet av året, påpekar Staffan Tillander. Kanske går det att lyckas i Mexiko, där nästa möte hålls, med det som misslyckades i Köpenhamn.
EU, Japan och Kina finns med bland de länder som hittills har skickat in sina minskningsplaner till FN:s klimatkonvention. EU-länderna står fast vid att reducera utsläppen med 30 procent till år 2020 om andra länder gör liknande åtaganden.
Även om deadline var igår så kan de länder som ännu inte rapporterat sina minskningsåtaganden och åtgärder fortfarande ansluta sig. Konventionens chef Yvo de Boer gick nyligen ut och mjukade upp sista datum. Det kan leda till att fler länder går med, men också att stater som hade tänkt skickat in sina siffror avvaktar för att först se vad andra åtar sig.
– Den kommer att krävas politiska energi som skapades inför Köpenhamn måste återskapas för att nå fram i Mexiko. Det går inte med automatik, konstaterar Staffan Tillander.
