I dagarna ska Högsta domstolen avgöra om prövningstillstånd ska beviljas när det gäller domen mot flera medlemmar i familjen Grönfors. Efter två decenniers konflikt i byn Vojakkala attackerades en man med yxa i närheten av familjen Grönfors hem den 13 maj förra året.

Händelsen är rubricerad som mordförsök och 38-årige Allan Grönfors är dömd till åtta års fängelse. Hans båda systrar, far och bror är dömda för medhjälp.

Det var kulmen på många års hot och bråk. Familjen Grönfors har beskrivits som "terrorfamiljen" som satt skräck i en hel by. Men var det hela sanningen?

Journalisten Maciej Zaremba har gått igenom domen, mängder av tidningsartiklar och tv-inslag och intervjuat många människor i Vojakkala. Den bild som träder fram när han skriver om fallet är hur ensidig bevakningen har varit, hur obegripligt familjens agerande har framstått eftersom ingen har bemödat sig om att skildra den utfrysning som familjen har utsatts för redan när de kom till orten för mer än 20 år sedan. Han beskriver också hoten mot de bybor som inte ville bidra till mobbningen. De som hade kunnat nyansera mediebilden har inte kommit till tals.

– Det värsta är den här perversa situationen att samma människor som organiserar utmobbningen av familjen samtidigt också organiserar en mediekampanj där familjen framställs som skyldiga till allt. Man kan ju föreställa sig hur det är att leva i en sådan bubbla av utstötning, inte bara i byn utan också offentligt, säger Maciej Zaremba i en intervju med SvD.se

Även de stora medierna har haft den här typen material där uppgifter inte har kontrollerats, menar Zaremba.

– Det är ju väldigt anmärkningsvärt att en okontrollerad nyhet kan rulla på i tio, femton år och till slut uppstår en sådan här klyscha att till och med TT använder sig av begreppet terrorfamiljen, och i och med flyttar det också in i DN och SvD.

Men han säger att han förstås också hade samma bild från början, och att det krävdes att han själv skulle gräva i det för att ändra uppfattning. Han har lagt ned mycket tid på att prata med människor i Vojakkala, men familjen Grönfors själva har inte velat bli intervjuade.

– De har inte velat bli intervjuade vilket jag förstår mycket väl. Det har blivit värre för varje gång de har uttalat sig och försökt försvara sig.

Är du förvånad över att ingen annan gjort samma sak före dig?

– Jag ska inte uttala mig om mina kollegor, det var ett mycket svårt jobb. När en mediebild blir så massiv kan det vara svårt att tro att det kan vara radikalt annorlunda. Jag har en viss förståelse för att det inte har varit någon lockande historia att ta tag i.

Tror du att människor i allmänhet kommer att ändra uppfattning om händelserna i byn nu?

– Ja, jag hoppas ju det. Framför allt hoppas jag att de som bor däruppe och som har vetat hur det har varit men inte riktigt vågat tala om det för att motbilden varit så massiv, att de kanske får det lite lättare.

Maciej Zaremba undrar om fördomarna mot familjen har letat sig ända in i rättssalarna. I hovrättsdomen mot familjen Grönfors anser han att kollektivt ansvar har tillämpats.

– Man har dömt på en bevisning som är så tunn, så tunn när det gäller medhjälp.

I dagarna kommer Högsta domstolen att ta ställning till om man ska bevilja prövningstillstånd för domen.

Advokaten Christina Lehto försvarar brodern som suttit häktad sedan september och dömdes till sex års fängelse i hovrätten för medhjälp till mordförsök. Hon är mycket kritisk till hovrättens dom:

– Bevisningen är för svag beträffande var och en av dem. Det är en uteslutningsmetod som har använts vid domen när det gäller familjens inblandning. De har blivit dömda som grupp, säger Christina Lehto.

Vad tror du om chansen att få prövningstillstånd i Högsta domstolen?

– Chanserna är generellt alltid oerhört små. Hade det bara handlat om bevisning hade jag inte trott på prövningstillstånd. Men ur min klients synvikel finns en rättsfråga av intresse för Högsta domstolen, och det är gränsen för medhjälpsbrott. Hur lite kan man göra och ändå anses vara medhjälpare?

Tycker du att det är en rättsskandal?

– Jag vill inte ta så starka ord i min mun, men jag tycker att det är feldömt utifrån den bevisning som krävs för att fälla någon för den här typen av allvarligt brott, säger Christina Lehto.