Avståndet mellan blocken har minskat radikalt, men alla opinionsmätningar pekar fortfarande på maktskifte.

Den verkliga skräckläsningen för S-strategerna är istället de förtroendemätningar där Mona Sahlin ställs mot statsminister Fredrik Reinfeldt.

I en mätning som Synovate gjorde för DN i mars svarade 52 procent att de hade stort eller mycket stort förtroende för Reinfeldt, för Sahlin var motsvarande siffra 30 procent. Andra mätningar pekar i samma riktning: Sahlin rasar och Reinfeldt klättrar.

Synovate har också frågat väljarna vilken av de två statsministerkandidaternas de tror vore bäst på att ”företräda Sverige utomlands”. Drygt två av tio svarar Mona Sahlin, medan nästan två tredjedelar håller på Fredrik Reinfeldt.

Bland S-sympatisörerna vinner Sahlin bara knappt, med procentsiffrorna 45–39.

Det är utgångsläget när Sverige nu går in i en period som politiskt kommer att domineras av EU och internationell politik. Först valet till Europaparlamentet i juni och den 1 juli tar Sverige över ordförandeklubban i EU.

”Det kommer att vara min stund i världspolitiken” har Fredrik Reinfeldt sagt, och ordförandehalvåret innebär en chans för honom att lyfta som internationell statsman. Det är precis vad företrädaren Göran Persson upplevde, när Sverige var ordförande våren 2001.

Mot den bakgrunden är det inte svårt att förstå Socialdemokraternas behov av att lansera Mona Sahlin som aktiv och engagerad utrikespolitiker. Partiet har på eget initiativ sammanställt alla Sahlins ”internationella engagemang” sedan tillträdet, och lyckas räkna ihop 105 stycken.

Valet 2010 blir en tvekamp mellan blockledarna Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin, och väljarnas uppfattning om deras regeringsduglighet kommer att vara viktig. Det är i det perspektivet som utrikespolitiken har sin stora betydelse i ett riksdagsval.

Och på kortare sikt behöver Socialdemokraterna en framgång i EU-valet i juni, för att inte bekräfta de negativa spiraler som Mona Sahlin befinner sig i enligt opinionsinstituten.