I februari 2003 var stämningen på den ena sidan av Nystadsgatan
i Akalla avslagen. Trots att hyresvärden, Svenska Bostäder, hade godkänt försäljningen stoppades affären av länsstyrelsen.
Fyra föreningar i samma
område hade ansökt om att få köpa sina fastigheter, de två husen med jämna portnummer fick ja, de med udda fick nej.
– Det skilde två dagar mellan våra köpstämmor. Det kändes så orättvist, säger Nina Trojnar-Metzner.

Eftersom deras ombildning redan hade prövats enligt stopp-
lagen måste den ändras för att föreningen ska få en ny chans.
Paolo Marogna tror att ombildningsdebatten fått många i
förorterna att byta politisk sida.
– Ja, jag röstade för första gången på moderaterna, ursäkta mig, säger han.
Nina Trojnar-Metzner tror att människorna i området rent
allmänt vill ha en förändring.

– Vi hyresgäster har ingenting att säga till om. Får vi köpa våra lägenheter tror jag att både engagemanget och samhörigheten skulle bli bättre, säger hon.
Ombildningskonsulten Torsten Kai-Larsen, som har stött föreningen i Akalla, har den senaste veckan, efter maktskifte i såväl riksdagen som i Stadshuset, fått samtal från människor i alla politiska läger.
– Det viktiga är att man nu agerar snabbt från politiskt håll och säger att det här kommer upp snart på dagordningen. Men det
är samtidigt lika viktigt att
politikerna förstår att det här en fråga som verkligen berör och att man behandlar dem som är berörda med respekt.

Är eget ägande av boendet en viktig integrationsfråga?
– Ja, jag kan inte tänka mig något mer effektivt. Du kan ”med spets” gå på de bostadsområden där du har de värsta problemen, i stället för att låta dem växa.
Något som Torsten Kai-Larsen funderat mycket över är hur man upprätthåller det goda engagemanget och sammanhållningen, hur man får demokratiprocessen att leva vidare.

– Vi kan göra en kraftinjektion med hjälp av tolkar, men sedan blir det svårare. Man ska passa sig för att glorifiera det här med
bostadsrätter och eget ägande. Det har många positiva effekter, men ofta hamnar de som inte förstår svenska utanför. Man måste tänka över hur ombildningarna ska följas upp, hur man kan ge ett fortsatt stöd. Det kommer nya föreningar i förorterna att behöva på ett helt annat sätt.
Torsten Kai-Larsen ser en risk för en upprymd självgodhet
utifrån en politisk plattform.
– Politiker framhåller ofta att det är bra att folk äger och tar ett eget ansvar på ett sätt som gränsar till det religiösa. Det kan bädda för bakslag.

Dessutom påpekar Torsten Kai-Larsen att om stopplagen ändras eller tas bort ligger det ett tungt ansvar på politikerna att se till att ombildningarna i innerstaden inte tar ny fart.
– Det gäller att undvika onödiga låsningar på den ena sidan som bara blåser under hallelujastämningen på den andra.

Att människor som bor i förorterna har svårare än andra att få lån hos banken är inget som Torsten Kai-Larsen känner igen.
– Nej, det är inte där skon
klämmer. Ett större problem är att vi har något som kallas
bostadsrätt och som vi är ensamma om i världen. Ska du ombilda 100 lägenheter kan det krävas fem tolkar för att förklara att du får köpa din lägenhet, men du äger den inte.
Enligt Torsten Kai-Larsen är det dock viktigt att inte priset sätts för högt vid en ombildning.
– Det ska stå i relation till förvaltningvärdet och man ska aldrig köpa för mer än 70 procent av
det pris man sedan kan sälja
lägenheten för som bostadsrätt.