Den unga tjejen går ensam hem genom den mörka parken. Hon är rädd, ringer sina föräldrar och ber dem komma och möta henne. Men föräldrarna hinner inte fram. Bakom flickan hörs en flåsande andedräkt och snabba steg, sedan dras hon omkull. Ridå!
Våldtäkt. Vår kollektiva mardröm. Som får oss att förmanande varna våra flickor: Prata inte med främlingar, gå inte genom mörka parker, åk inte svarttaxi, var inte ute ensam på kvällarna, drick inte alkohol… Råd som begränsar deras liv. Och har skrämt skiten ur generationer kvinnor.
Själv blir jag rädd när jag läser årets upplaga av Nationella trygghetsundersökningen från Brå. Där säger 12 procent av kvinnorna att de inte går ut på kvällen på grund av otrygghet. Motsvarande siffra bland männen är en procent.
Mer än var tionde kvinna stannar hemma i ett slags självpåtaget utegångsförbud. Trots att staden faktiskt är mycket säkrare för dem än för deras män.
Bilden av den typiska våldtäkten som en överfallsvåldtäkt en mörk natt är en myt. Förra året polisanmäldes drygt 5 000 våldtäkter. De allra flesta begicks inomhus av män som var bekanta med sina offer; äkta män, sambos, exmän, klasskamrater eller ett tillfälligt ragg från krogen. Cirka tio procent var överfallsvåldtäkter.
När jag jobbade på Aftonbladet/kvinna i slutet av 1990-talet gjorde vi en kampanj med namnet ”Vägra vara rädd”. I den roade vi oss med att räkna ut sannolikheten för att du som kvinna i Sverige ska råka ut för olika mardrömsscenarier. 1998 såg oddsen ut så här: Förlora jobbet, 1 på 17, bli skadad eller dödad i en trafikolycka 1 på 500, drabbas av bröstcancer 1 på 700. Risken att råka ut för en överfallsvåldtäkt var 1 på 17 000.
Tidningarnas våldtäktsspecialer med åtföljande råd till kvinnor om hur de kan skydda sig brukar vara ett lika säkert vårtecken som snödroppar och fågelkvitter. Tänk om vi skulle växla spår i år?
Världen är inte så farlig för kvinnor som vi vill få dem att tro. När det gäller kvinnor lurar faran snarare i hemmens förrädiska trygghet. För männen är det tvärtom.
Bara en procent av männen stannar hemma på kvällen för att de känner sig otrygga och endast ytterliga 6 procent känner sig mycket eller ganska otrygga när de går ut.
Men det borde de göra. Förra året polisanmälde 20 000 män att de blivit misshandlade utomhus av okänd gärningsman. Värst drabbade är de unga pojkarna och männen. Det tycker jag vi – föräldrar, medier och poliser som är ute och föreläser i klassrummen – ska ta på allvar.
Vad vi ska säga vet vi ju redan, det gäller bara att rikta råden till rätt målgrupp: Var rädd om dig, drick inte alkohol, undvik mörka parker och gator, gå alltid i grupp, ta en taxi hem. Och just ja, prata inte med folk du inte känner.
