BRYSSEL. När Yvonne Watts, en 75-årig mormor från Bedford i Stor­britannien, fick reda på att väntetiden för den höftoperation hon behövde var över ett år på hemmaplan, bestämde hon sig för att få hjälp utomlands. I Frankrike kunde de operera direkt, för 5 700 euro.

Men när Watts efteråt skickade räkningen till den engelska sjukförsäkringen, NHS, fick hon blankt nej. Med friska höfter och mod i sinnet gick hon då vidare till EU-domstolen, som tvärtemot sade att EU:s regler om frihet för vårdbolag att tillhandahålla sina tjänster i hela unionen tvingar ett EU-lands vårdsystem att betala en inhemsk patients räkning i ett annat, om patienten fått vänta för länge på vård.

Den överförtjusta mormodern lovade då att ge återbetalningen från NHS till välgörenhet.

Yvonne Watts fall var det sista i en lång rad domstolsutslag från slutet av nittiotalet och fram tills nu som alla pekat mot att det saknas tydliga regler för vården i ett EU där alltfler människor bor, reser och ibland – tyvärr – blir sjuka i ett annat land.

Många medlemsländer tycker att välfärdsfrågor, som sjukvården, är något som varje land ska bestämma över utan EU-inblandning. Andra menar att patienter från rikare länder kan ta med sig sina fina sjukvårdsförsäkringar till utlandet för att skippa köa, medan den fattigare grannens sjukförsäkringspengar aldrig räcker.

I går klubbades en efterlängtad kompromiss som säger att man får söka vård var man vill i EU, men varje land kan kräva att det lokala landstinget, eller motsvarande, ger ett förhandsbesked om hur mycket behandlingen får kosta. Principen är att den får kosta lika mycket som den skulle ha kostat hemma.

EU-parlamentarikern Åsa Westlund (S) är nöjd över att den nya lagen sätter patienternas rättigheter i centrum, inte vårdbolagens.

– Från början så var det tänkt att man skulle baka in sjukvård i det gamla tjänstedirektivet (som handlar om företagens etableringsrätt, red. anm). Men vi lyckades vända på frågan: från vårdbolagens rätt till att sälja sina tjänster, till patienternas rätt till vård.

De nya reglerna ska främst hjälpa pensionärer som bor i utlandet, som har mycket ovanliga sjukdomar som inte kan behandlas överallt, eller som bor nära en landsgräns och vill kunna få vård på andra sidan.