Danmark är det land som har förlorat flest soldater i Afghanistan om man ser till landets invånarantal. Enligt icasualities.org 37 danskar har omkommit i landet hittills. Cirka 750 danskar tjänstgör i Helmandprovinsen i södra Afghanistan.

– Under en lång tid har danskarna stött den militära insatsen i Afghanistan, men nyligen har opinionen vänt, säger Bo Søndergaard, nyhetschef på danska Politiken.

Även politikerna har bytt ståndpunkt. Fram tills nu har alla partier utom det längst ut på vänsterkanten varit eniga om att trupperna ska vara kvar i den farliga Helmandprovinsen.

– Men nu har Socialdemokraterne och Socialistiskt Arbejderparti enats om ett krav om att trupperna ska kallas tillbaka nästa år. Det här är ett politiskt slagfält.

Varför har opionionen vänt?

– Vi gör inga framsteg och soldaterna dödas, säger Bo Søndergaard.

Nyligen tvingades de danska soldaterna lämna dalgången norr om staden Gereshk. Här har 23 danska soldater fått sätt livet till – något som bland annat skildrats i den uppmärksammade filmen Armadillo.

– Varje gång de lämnade sin bas blev de attackerade, det gick inte att fortsätta. Förut trodde många att det gick att bedriva kriget så här. Men det går inte, säger Bo Sondergaard.

Nu har Danmark anslutit sig till de Natoländer som så smått börjat planera ett tillbakadragande.

Danmarks statsminister Lars Lökke Rasmussen, Venstre, sade vid ett besök i England att de danska soldaterna ska vara ute ur Afghanistan till 2015.

– Jag hoppas till och med att vi kan dra tillbaka trupperna innan dess. Det är inte ett löfte, men min önskan, sade den danske statsministern, rapporterade Reuters .

Norge har drygt 500 soldater i landet, de flesta stationerade i Faryab-provinsen, där säkerhetsläget har förvärrats den senaste tiden.

I juni dödades fyra norska soldater när en vägbomb exploderade i Almar. Fem norska soldater hade sedan tidigare dödats på uppdrag.

Enligt norska Aftonposten har antalet talibanangrepp ökat med 200 procent i norska områden.

– Det är helt klart en bekymrande utveckling, men det ändrar inte vår syn på att vi måste pressa på för att få en övergång så att afghanerna kan ta över ansvaret för säkerheten, säger statssekreterare Aspen Barth Eide till Aftonposten.no .

Men den norska opinionen har nyligen svängt. Numera vill en majoritet av befolkningen att de norska trupperna ska kallas hem.

– Förändringen har att göra med de kraftigt förhöjda riskerna som de norska soldater i Afghanistan upplever samt signaler om att utvecklingen går i fel riktning, säger Svenung Bentzrød, utrikesreporter på Aftenposten.no.

Han nämner också ett större reportage i det nya magasinet Alfa om soldaterna tillvaro som fått ett stort genomslag, Bentzrød kallar det Norges motsvarighet till Armadillo.

– Det hör också till att utgifterna för insatsen i Afghanistan är mycket stora, säger Bentzrød.

I Finland är debatten lugnare.

I går besköts en svensk-finländsk patrull i Samangang-provinsen och två svenska soldater skadades allvarligt. I Sverige blev det stora rubriker men i Finland nämndes det knappt i tidningarna.

– Vi har en notis på utrikessidan, säger Lena Nyberg, nyhetschef på Huvudstadsbladet .

Finland har 180 soldater i Afghanistan, de flesta tjänstgör tillsammans med svenskarna i Mazar-i-Sharif. En finländsk soldat har dött i Afghanistan sedan 2002.

– Tidigare i höst begärde riksdagen truppförstärkning. Trots att presidenten har varnat för att soldater kan börja komma hem i zinkkistor så är oppositionen försiktig. Det råder konsensus mellan partierna, säger Lena Nyberg.

Men för en månad sedan sade utrikesminister Alexander Stubb att de finländska trupperna ska kallas hem så snart som möjligt. I praktiken om mellan tre till sex år, men att det i så fall bygger på att läget har stabiliserats.

Men hans presstaleskvinna Sanni Grahn-Laasonen förtydligade för AFP att hans uttalande inte signalerade en politisk kovändning.

– Finland kommer inte att enväldigt besluta sig för att dra tillbaka trupperna.

– Stubbs uttalande skapade en liten debatt, även om den överlag ganska försiktig. Men det kanske hänger ihop med den finska debattkulturen, den är mycket mer försiktig än den svenska, säger Lena Nyberg, nyhetschef på Huvudstadsbladet.