Det var säkerligen en väldigt nöjd akademi som klockan 11.30 i går samlades i Börshuset. De närvarande ledamöterna (för tillfället är de som mest 15) tog plats i sessionsrummet. Dagordningen innehöll omkring 15 punkter varav en behandlade årets Nobelpristagare i litteratur. Redan innan de satte sig visste de vad de lite senare skulle delge världen – och världen skulle skaka. Tomas Tranströmer, prisaktuell i ungefär 20 år, får årets Nobelpris i litteratur. Den åttonde svensken sedan priset första gången delades ut 1901.

Ett glädjebesked till poeter och poesiälskare.

Nöjd var Akademien förmodligen för att de med årets pristagare har lyckats bryta en tvåfaldig och långvarig förbannelse. Ingen poet har fått priset sedan den polska poeten Wislawa Szymborska fick det 1996. Det är 14 år sedan, rekord i Nobelprissammanhang. Dessutom kan ingen poet som får priset i framtiden säga att de står i tacksamhetsskuld till Tranströmer som inte fått det. Seamus Heaney såväl som Szymborska har generat Svenska Akademien på det sättet.

Men någonting har hänt. Efter den stora diskussionen kring Eyvind Johnsons och Harry Martinsons pris har Svenska Akademien medvetet undvikit att ge priset till nordiska författare. Ja, de instiftade rent av det nordiska priset (delades ut första gången 1986) som ett slags tröstpris. Tomas Tranströmer har fått det och många andra framstående nordiska författare. Från Akademiens håll har det också sagts att de mer eller mindre beslutat att kvoten för svenska och nordiska pristagare var fylld.

Men varje akademi förändras med dess sammansättning och det är intressant att se hur ”gamla synder” sonats av den nuvarande Akademien. När Horace Engdahl blev ständig sekreterare 1999 gavs priset till Günter Grass, två år senare till VS Naipaul. Andra som efter lång och trogen tjänst fått priset under 2000-talet är Harold Pinter, Doris Lessing och Mario Vargas Llosa. Fem nya ledamöter – flera av dem framstående poeter – har tillkommit under 2000- talet och förlamningen tycks nu slutligen ha släppt.

Kanske får vi se ett pärlband av utomordentliga poeter belönas framöver.

Tomas Tranströmers betydelse som poet och som poetisk inspiratör kan inte överskattas. Redan i debutsamlingen 17 dikter visade han upp den unika språkliga lyhördhet och känslighet som kommit att prägla allt han skrivit sedan dess.

Han finner djupet i enkelheten.

Det är rikedomen i bilder, ordvändningar och ordsammansättningar som fått så många människor att både få den egna världen bekräftad och se den som ny – i Sverige och utomlands.

Grattis, Tomas Tranströmer. Grattis, Poesin.

Kaj Schueler är Svenska Dagbladets kulturchef