”Falsk trygghet – och motsatt effekt”

Niklas Långström, som forskar kring sexualbrott och bland annat skrivit boken Pervers? Om sex utöver det vanliga med Expressenjournalisten Anna Bäsén, tycker att Svenska motståndsrörelsens aktion mot pedofiler är förkastlig.

– Det bygger på flera felaktiga grundantaganden, till exempel att personer som begår sexualbrott skulle vara särskilt benägna att återfalla i samma brott. Forskningen är entydig i att det inte är så. Det är betydligt större risk att någon som begått ett rån eller misshandel ska återfalla i nya brott, säger han till SvD.se.

Enligt Niklas Långström är aktionen troligen direkt kontraproduktiv. I USA, där man bland annat lagstiftat om anmälningstvång, register och uppsökande verksamhet, har man inte kunnat bevisa att det har brottsreducerande effekt.

Snarare tvärtom.

Det är snarare så att det på sikt kan öka risken för att fler människor blir utsatta för sexualbrott, menar han.

– Det finns ett väldigt starkt symbolvärde i det här och sexualbrott särskilt mot barn väcker en våldsam vrede hos folk, vilket är begripligt. Men det bekymmersamma är att man utgår ifrån att de är benägna att återfalla. Föreställningen är att förövaren är en galen överfallsperson och det är en del av ett felaktigt demoniserande av de här personerna. Marginaliseringen som följer om dessa aktioner sprids riskerar försämra deras återanpassning till samhället, säger han.

Även Mona Eliasson, som forskat i sexualbrott och brottsoffer, menar att förfarandet är direkt kontraproduktivt.

– Det är alltid ett problem när man stämplar människor, för det ger dem inte chans att ändra sig. Risken om de blir stämplade som avvikare är att de fastnar i den identiteten och att de själva blir offer, och då är man inne i en farlig spiral, säger hon till SvD.se.

Mona Eliasson har förståelse för den oro som människor kan känna inför en dömd pedofil, men menar att ett utpekande kan förhindra att de som avtjänat sina straff påverkas positivt.

– Det som är obehagligt är den här hysterin som man piskar upp. Om man har det här hysteriska tonläget så är det svårt att tänka och resonera förnuftigt. Hänga ut personer är inte rätt väg att gå.

I stället tycker hon att resurser borde satsas på vård.

– Ett alternativ skulle kunna vara att de när de blir utsläppta står under övervakning och har regelbunden kontakt med en kunnig behandlare.

Henrik Ståhl

08-13 59 24

henrik.stahl@svd.se

Fler artiklar