Hon skrattar litet torrt när hon säger det. Försöket med trängselskatt i Stockholm är väldigt förknippat med henne som person. I valrörelsen lovade hon att inga avgifter skulle införas den här mandatperioden. I förhandlingarna mellan regeringen och miljöpartiet efter valet ställdes hon inför fullbordat faktum: Ett flerårigt, fullskaligt försök skulle införas i Stockholm.

- I och med att jag fick frågan i knät är jag väldigt sammanknippad med den. Det är klart att för mig och partiet är det viktigt med ett lyckat försök, säger hon.
Och fördelarna överväger, tycker hon: köerna försvinner och politikerna tar ansvar för luftföroreningarna och miljöproblemen.
- Och vid en permanentning får Stockholm under lång tid framöver stabila intäkter för att bygga ut vägsystem och kollektivtrafiksystem.

Om försöket ska bli permanent, måste miljöambitionerna höjas, tycker hon. Fler miljöbilar är ett måste. Skatten borde vara en avgift. Innerstadsborna, som också bidrar till trängseln, borde bidra genom att Stockholm
delas in i fler trängselzoner.
Och hon hade egentligen i lugn och ro velat arbeta fram en modell som stockholmarna kunde ta ställning till i valet nästa år.
- Sättet vi fick det här på var djupt odemokratiskt.
Överenskommelsen har ett pris. Och statsminister Göran Persson ska betala, tycker hon. Satsningarna på Väg 73, E 18, byggstarten för Norra Länken och s-regeringens vallöfte om att bygga Förbifart Stockholm är alla delbetalningar, anser hon.

Vad tänker du kräva mer?
- Det tar jag med Göran Persson.

Var du arg på honom efter uppgörelsen om trängselförsöket?
- Jag var arg på Peter Eriksson och miljöpartiet. Och det är jag fortfarande!

Hur fungerar då samarbetet i Stadshuset med miljöpartiet?
- I början var det besvärligt, tycker jag. Men nu har vi jobbat ihop i tre år och har lärt känna varandra riktigt bra.

Om det blir ett nej i folkomröstningen, tycker du att de 3,8 miljarder kronor som försöket kostar är bortkastade pengar?
- 3,8 miljarder är väldigt mycket pengar, men trängseln i
Stockholm kostar mellan sex och åtta miljarder varje år. Det är pengar som du och jag och alla andra betalar i tid och högre priser på varor och tjänster. Sett ur det perspektivet är det dyrare att inte göra något åt det.

Annika Billström tycker att det är bra att stockholmarna har erfarenheter av systemet vid folkomröstningen på valdagen. Men hon bävar för hindren: saboterade kameror eller datasystem, problem i kollektivtrafiken eller att autogiro-tekniken inte fungerar.
- Inget av det här råder vi över i Stadshuset. Så vi kan bara hålla tummarna.
Det sämsta av Stadshuspolitiken har visat sig i förhandlingarna om vilken fråga som ska ställas på valsedlarna, tycker hon. Oppositionen sätter käppar i hjulet. Och miljöpartiets avhopp från samarbetet gjorde henne rasande. I en DN Debatt-artikel skissade hon på en modell med sex olika valsedlar.
Nu är förhandlingarna tillbaka på ruta ett. Annika Billström utesluter inte att Stockholm behöver ta in en demokratikonsult till historiens första
folkomröstning.

Vilka är dina krav på valsedeln?
- Den ska vara så tydlig som möjligt och den ska berätta vart pengarna ska gå.

Ett löfte från Finansdepartementet att pengarna går tillbaka till regionen räcker inte. Stockholmarna ska veta exakt vad som står på spel när de röstar den 17 september nästa år.
- Alla partier i Stockholm har lovat att följa resultatet. Blir det ett nej, då startas det aldrig igen. Det kan komma generationer av politiker efter mig som tar upp frågan, men jag tror inte att frågan aktualiseras på tio-femton år.