Flera har redan fått lämna uppdrag. Thomas Östros ersattes som ekonomisk-politisk talesperson med Tommy Waidelich. Gruppledaren i riksdagen Sven-Erik Österberg får också lämna. Vem som blir hans efterträdare är ännu oklart. Spekulationerna handlar om att det blir en kvinna.

Ulf Bjereld, socialdemokrat och professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, ser flera skäl till att Håkan Juholt stuvar om.

– Väldigt mycket med det gamla ledarskapet är förknippat med den förra partiledaren, med hennes politik och med två valnederlag. Här gäller det, för att använda en klyscha, att röra om i grytan, säger han.

Ytterligare ett skäl, är enligt Ulf Bjereld, att Håkan Juholt ”vill bygga sitt eget lag”.

– Det behöver nödvändigtvis inte vara att han ska ha personer som tycker som han själv, men det måste ändå vara personer som han känner att han har valt och som han kan fungera ihop med, säger Ulf Bjereld.

Han tror att det kommer att ske fler förändringar i S-toppen.

–Jag tror inte att pusslet är färdiglagt. Det kommer nog att ske fler personförändringar, men jag tror inte att han byter ut rubbet. Han behöver även som nyvald kontinuitet.

Christer Isaksson, journalist och författare som följt Socialdemokraterna när under många år, är inne på samma tankegångar. Han påpekar att många av personerna som var framträdande under Mona Sahlins ledning också hade sådana poster när Göran Persson var partiledare och statsminister. När Håkan Juhoilt nu byter personer så är det en markering att man tar ”nya tag”.

– Sedan finns det ett faktiskt behov av förnyelse både vad gäller personerna, men framförallt när det gäller poltiken. Han behöver nytt syre, nya vitaminer, han behöver nya idéer helt enkelt. För Socialdemokraterna under Perssons sista tid och Mona Sahlins tid har inte haft några idéer, säger Christer Isaksson.

Gruppledaren i riksdagen är mycket viktig, oavsett parti.

– Det kan inte nog understrykas hur viktig positionen är. Om man har regeringsmakten blir det nästan som ett extra statsråd även om de är lite doldisar, säger Katarina Barrling Hermansson, statsvetare vid Uppsala Universitet,

Hon tycker också att Håkan Juholt ska titta lite extra på talespersonerna för både utbildningspolitik och arbetsmarknad.

– Om man ska tänka strategiskt i förhållande till vilka områden regeringen är starka inom så kan den utbildningspolitiska talespersonen bli viktig.

Med ett liknande resonemang pekar hon också ut den arbetsmarknadspolitiska talespersonen som viktig. Där handlar det dessutom om att försöka återta den roll som Moderaterna tog från Socialdemokraterna när M började kalla sig för det nya arbetarpartiet.

– Arbetsmarknadspolitiken var tidigare ett av Socialdemokraternas starkaste områden, konstaterar hon.