KIRUNA/STOCKHOLM Ingemar Blind muttrar i snålblåsten och säger någonting om att de amerikanska F 16-planen lika gärna kunde flyga över Stockholm. Han, precis som många samer i Sveriges nordvästra hörn, lever av renarna som föds och dör i den karga fjällmiljön. Senast under den norska militärövningen Cold Response i mars, som delvis utspelades i svenskt luftrum, strömmade rapporterna in om renar som skrämts upp av stridsflyget.

–De flyger på låg höjd. Instinkten blir att fly. Renarna blir rädda och far upp efter fjällsidorna. Senast det hände var jag tvungen att hämta fjällräddare från Kebnekaise fjällstation för att få ned dem igen. Kommer en järv och skräms så ramlar garanterat varje ren ned och slår ihjäl sig, säger han.

Renägarna kämpar mot väderkvarnar, åtminstone så länge flygövningarna i Norrbotten är en del av storpolitiken. Nu har ett år gått sedan fem Gripenplan deltog som spaningsunderstöd till den Natoledda insatsen över Libyen. Sveriges del i insatsen var kronan på verket efter sju års återkommande flygövningar tillsammans med Natoländerna.

–Vi var på plats inom 24 timmar efter riksdagsbeslutet, det bygger naturligtvis på att vi tränat tillsammans med Natoförband som en del av det normala träningsmönstret, säger brigadgeneral Dennis Gyllensporre, militär inriktningschef på Försvarsmakten.

Frågan om svenskt samröre med Nato var länge en het potatis i svensk politik – så till den grad att samarbetet hölls hemligt under kalla kriget. Numera är det desto vanligare att Sverige både samverkar och öppet övar med alliansen.

2002 gick Sverige in med stridande trupp i Afghanistan. Samma år övade fransk militär på svenskt territorium för första gången under modern tid, och har gjort det varje år sedan dess. Samövning med USA:s militär återfinns i Försvarsmaktens sammanställningar från fyra år, och Storbritannien från sex av åren sedan dess.

–Det finns de som inte anser att vi ska ha en koppling till Nato, men varje sådan här övning föregås av regeringsbeslut, säger Dennis Gyllensporre.

Dels beror utvecklingen på ett bantat svenskt försvar, där det inte längre går att öva som tidigare utan att gå ihop med andra länder, dels om att det är billigare att inte stå för hela övningskakan själv. Men den avgörande faktorn är den så kallade interoperabiliteten, att helt enkelt kunna strida tillsammans med länder som USA på ett fungerande sätt, enligt Dennis Gyllensporre.

Mest efterfrågat är det nästan fria luftrummet i Lappland, som ligger nära för stridspiloterna på USA:s europeiska baser. Under Natoövningen Loyal arrow döptes det fiktiva övningsområdet till ”Lapistan”, som en fingervisning om Försvarsmaktens internationella insatsinriktning.

Dennis Gyllensporre menar att det skulle väcka uppmärksamhet bland Sveriges militära partnerländer om Försvarsmakten plötsligt bestämde sig för att sluta bjuda in de utländska stridspiloterna, särskilt eftersom Sverige har så goda övningsbetingelser. I internationella sammanhang gäller dessutom samma princip som vid middagsbjudningar: Vill Sverige vara med i utlandsövningar, så måste vi bjuda igen på hemmaplan.

–Vi är angelägna om att uppfattas som en trovärdig och pålitlig samarbetspartner, både i insatser och i övningsverksamhet. Det har ett högt pris att inte vara konstruktiv i det sammanhanget.

Enligt Johan Brolin, flottiljadjutant på F21 i Luleå, innebär de återkommande övningarna ett ekonomiskt uppsving för regionen.

–Näringslivet jublar när vi har övningar. Det handlar om hotellnätter, restaurangbesök och hyrbilar. Jag misstänker att firmorna börjar köra upp bilar redan under sommaren inför övningen i augusti, säger han.

Samernas riksförbund menar däremot att lokalbefolkningen får betala notan för att fortsätta: Dels är lågtflygande jaktplan ett störande inslag i fjällmiljön, dels tar rennäringen stryk när djuren stressas.

–Flygplanen kommer med hög hastighet, och som regel följer en ljudbang efteråt som gör att man hoppar högt. Men med bara några få glesbygdsbor som störs blir det inte samma kraft bakom protesterna som med en miljon stockholmare, säger förbundets ordförande Jörgen Jonsson.

Enligt Försvarsmakten förs en dialog med de mest berörda samebyarna, främst för att undvika övningar under känsliga perioder. Men i slutänden kokar problematiken ned till en ren intressekonflikt.

–Det ska vi inte sticka under stol med. De skulle helst se att vi inte övade där, och vi skulle helst vilja ha fritt spelrum. Det gäller att kompromissa, och vi försöker att vara lyhörda, säger Dennis Gyllensporre.

Ingemar Blind menar tvärtom att försvarsmakten knappt är i kontakt med dem inför övningarna.

–De har kört över oss helt, och det är ju inte så jättelyckat om man säger så.

Samernas riksförbund diskuterar nu om de ska gå vidare med frågan.

–Vi kommer att behöva titta på det här, om Sverige nu har ambitionen att fortsätta överflygningarna. Krävs det någon form av lagändring eller författningsändringar får vi börja jobba mot politikerna, säger Jörgen Jonsson.