För ett år sedan publicerade den österrikiske författaren Robert Menasse en essä efter en studieresa i EU-systemets labyrinter. Intrycken och erfarenheterna skall vad jag förstår bilda underlag till en science fiction-roman om EU.

Till sin egen överraskning blev Menasse imponerad av arbetet i EU-kommissionen, som han berömde för att verka i europeisk anda. Menasse jämförde kommissionen med det upplysta enväldet och ”den josefinska byråkratin” under reformkejsaren Josef II (1741–1790).

Detta retade uppenbarligen upp den tyske författaren Hans Magnus Enzensberger, som likaså begav sig på en studieresa i EU-kvarteren i Bryssel. Han redovisar nu sin motbild i en essä om Bryssel som ett mjukt monster som omyndiggör Europa i den postdemokratiska tidsåldern. Enzensberger är inte imponerad. Han är förskräckt över kommissionen som en bastard. Framdelen som ett lejon, bakdelen som en orm och mittpartiet som en get.

Både Menasse och Enzensberger bjuder på intressanta observationer, även för en som tillbringat ganska lång tid med att försöka förstå maskineriet i EU:s institutioner. Samtidigt är det litet rörande självsäkert när de som framträdande författare hoppas kunna tränga genom kulisserna under några korta besök.

I bästa fall träffar man på relevanta samtalspartner som någorlunda korrekt informerar om den officiella versionen. Men som alltid i politiska sammanhang betingas mycket av oredovisade dolda dagordningar hos en numera svåröverskådlig mängd aktörer. Att orientera sig i de underjordiska gångarna i Bryssel är viktigt och ännu viktigare är det att finna förgreningarna till några tongivande huvudstäder.

För som Enzensberger påpekar så ligger visserligen Bryssel i Europa, men Europa ligger inte i Bryssel. Allt fler av de centrala besluten fattas numera i praktiken utanför Bryssel, men antagligen har man fortfarande överblicken i kontrollrummen i Bryssel. Den europeiska byråkrati som Menasse imponeras av och som Enzensberger gisslar i EU-kommissionen har under senare år blivit allt mer förvaltande och allt mindre av den pådrivande motor som hyllas i retoriken.

Detta försvårar lösningen på den problematik som både Menasse och Enzensberger brottas med, nämligen den europeiska demokratiska kontrollen. Om problemet bara vore växande överstatlig makt i EU-kommissionen så skulle man kunna förstärka den överstatliga kontrollen genom EU-parlamentet. Men med den parallellt växande mellanstatligheten faller den demokratiska kontrollen mellan stolarna. En kombination av ministrar, eurokrater och nationella centralbyråkrater får ett växande manöverutrymme högt över huvudet på medborgarna. Det har eurokrisen visat.

Stats- och regeringscheferna förblir EU:s högsta herrar och deras legitimitet vilar på nationella mandat. Ingen av dem har något europeiskt mandat och ingen av dem har blivit vald på vad de vill uträtta i Europa.

Texter: Robert Menasse: Populismus zerstört Europa, Die Zeit 20.5.2010.

Hans Magnus Enzensberger: Sanftes Monster Brüssel oder Die Entmündigung Europas, Suhrkamp, 2011.