Det har rått vapenvila i över tio år, men nu är den över. Och viktiga aktörer i Socialdemokraternas höger-vänsterstrider från 1990-talet står kvar på samma politiska positioner i dag. Håkan Juholt är nu distriktsordförande i Kalmar, och var en av dem som drog i gång den debatt om partiledningens ansvar som ledde till Mona Sahlins fall i söndags. Men redan på S-kongressen 1993 gjorde Juholt vänsteruppror mot partiledningen, och dåvarande partisekreteraren Mona Sahlin. S-ledningen ägnade sig bara åt att ”justera en förtorkad borgerlig åtstramningspolitik” enligt Juholt, som fick kongressens stöd för att en expansiv ekonomisk politik var den rätta vägen ur 1990-talskrisen.

Det är en klassisk höger-vänsterkonflikt inom socialdemokratin. Ska staten bekämpa ekonomiska kriser med besparingar eller genom satsningar? Det första alternativet kan innebära nedskärningar i välfärden och är ”förnyarnas”, alltså partihögerns, och oftast partiledningens linje.

”Traditionalisterna” och socialdemokrater längre till vänster vill hellre stimulera ekonomin, till exempel genom satsningar på bostadsbyggande och utbyggd arbetsmarknadspolitik. Även om det innebär större statliga budgetunderskott.

När Sahlin kandiderade till partiledare 1995 hade hon tydligt positionerat sig på förnyarnas sida. Men Sahlin föll på Tobleroneaffären och under Göran Perssons ledning tog krisen slut. Liksom det mesta av partiets inre debatt om den ekonomiska politiken.

När konflikten nu vaknar till liv igen drivs den i stället på av partiets politiska kris. Båda sidor söker en politik som ska locka tillbaka väljarna, men recepten är olika. Och det är inga små skillnader: Det vänsterdominerade Skånedistriktet vill till exempel överge de strama statliga budgetreglerna, för att staten ska kunna investera sig ur en kris.

Det utmanar en närmast religiös position i S-ledningen. Så länge Vänsterpartiet drev samma linje vägrade Mona Sahlin att släppa in dem i det rödgröna samarbetet.

Det finns inga samlande program för vänster- och högerfalangerna. Det här är en minimalistisk och schematisk sammanställning.

Vänstersossar: Slopa budgetreglerna. Höj skatterna för att klara stora välfärdssatsningar. Skapa fler jobb i den offentliga sektorn. Minimera de privata vinstintressena i välfärden.

Högersossar: Behåll budgetreglerna. Slopa förmögenhetsskatten och fastighetsskatten. Skatterna ska stimulera företagande och sysselsättning i den privata sektorn. Behåll och utveckla avdraget för hushållsnära tjänster.

Troligen kommer nästa partiledare inte att vara någon som står alltför tydligt till höger eller vänster. En socialdemokratisk partiledares viktigaste uppgift brukar vara att hålla ihop partiet.

Göran Eriksson analyserar politik i SvD.