I går började opinionsbranschens årliga karnevalsvecka i Almedalen med konferenser på dagen och firmafester på kvällen för pr-folk, företagarorganisationer och politiker. Ett av gårdagens seminarier hölls kring en rapport av ekonomerna på Svenskt Näringsliv under titeln Konsten att strula till ett liv. Kontentan var ett krav på sänkt bidrag på humaniorastudier. I förringande syfte kallades de för ”svampkunskap, kreativ matlagning och tecknade serier”, allt för att styra in kommande studentkullar på ämnen som kan ge jobb senare. Som till exempel förlustavskrivningsteknik, fastighetsaffärer i Torekov eller högre studier i konsten att sälja suv:ar till innerstadsbor.

Själv var jag inte på plats bland rosévinsminglande sommarklädda konsulter, men eftersom rapporten finns på nätet och redan genererat många kommentarer om Svenskt Näringslivs inskränkthet räknar jag med att det var fullsatt. Jag har svårt att avgöra om det hela var ett pr-trick för att uppnå maximal indignerad uppmärksamhet. Vore kulturredaktionerna kvällstidningar skulle vi se rubriker som ”Näringslivets hatattack mot kulturvärlden” eller ”Så hånar näringslivets ekonomer humaniorastudenterna”.

Jag förmodar att det ändå handlar om till statistik förklädda fantasier sprungna ur förhärdade Timbrohjärtan. Och eftersom jag läst både latin och filosofi utan nämnvärda betyg – för att inte tala om någon examen – och trots detta lyckats försörja mig själv hyfsat under ett vuxet liv, känner jag mig manad att ta Svenskt Näringsliv i örat.

Och det av ett alldeles speciellt skäl. Rapporten och kontexten den presenteras i blottar helt ofrivilligt Svenskt Näringslivs kultursyn. I all korthet: den finns inte.

Under nuvarande kulturminister har kulturbranschen hört till leda att den till stor del ska finansieras med sponsorpengar från just näringslivet. En chimär redan av ekonomiska skäl givetvis, så länge inte sponsorpengarna som i andra länder med betydande kultursponsring blir avdragsgilla. Nu avslöjar näringslivets senaste rapport även svart på vitt att det inte tillmäter kulturen ett värde, det är ett uttryck för en skygglappsmentalitet. Något kulturministern själv var inne på tidigare i år med sin famösa uppmaning till journalister att berätta om kultur på ett sätt som direktörerna kan förstå.

En näringslivsorganisation som skryter med sitt kunskapsförakt berättar två saker för mig. Ett: ska landet ha en chans som kulturnation är offentliga medel till kulturen den enda verksamma vägen. Två: människorna bakom organisationen är selektivt lågutbildade – och stolta över det. Rapporten och dess upphovsmän är ett kvitto på den svenska skolans förfall och vådan av strikt nyttoorienterad specialisering. Tvärtemot Svenskt Näringslivs intentioner bildar det i sig ett argument för fördelarna med en ökad satsning på utbildningar inom humaniora.

Clemens Poellinger är reporter på SvD Kultur. clemens.poellinger@svd.se