Förstasidan på New York Post i början av veckan bestod av två dominerande delar: en bild på en gris och rubriken ”Hog Wild”. Förutseende medieforskare har sannolikt redan sparat sidan för att kunna använda den som illustration till kommande granskningar av hur medierapporteringen av svininfluensan på sina håll tappade alla proportioner och bidrog till att piska upp en panik, genom att antyda att det inte bara är en ny influensaform utan närmast liemannen som snart kan knacka på dörren hos vem som helst, världen över.
Redan i morgon hålls en paneldebatt på Norra Latin i Stockholm om vikten av nyanserad larmrapportering.
En bra bakgrund till debatten kan fås i rapporten ”När hoten kommer nära” som kom ut i fjol, beställd av dåvarande Krismyndigheten. Medieforskarna Marina Ghersetti, Tomas Andersson Odén och Ulf Wallin gick där igenom hur rapporteringen om fågelinfluensan våren 2006 såg ut i olika svenska medier. Den sammanfattar vad det handlar: mediernas konflikt ”mellan drama och information”.
Dramat finns där, för den som vill spela upp det: med bilder på människor i ansiktsmask och ett ständigt flöde av experter med laddade uttalanden om vad ett värsta scenario kan leda till. Dramat förstärks också av rapporteringen i sig: ju mer det skrivs om oron, desto starkare blir den, i en allt mer uppskruvad mediespiral.
Att medierna intensivbevakar smittospridningen är naturligt. Den globala spridningen skapar en global oro, med ett stort behov av information. Det viktiga är att inte överdramatisera eller spekulera ensidigt. Om riskerna med svininfluensan vet vi ju väldigt lite. Den kan vara allvarlig. Men ”kan vara” är en av journalistikens mest riskabla ordkombinationer: bakom den tappar man ofta bort all sans och balans.
När det gäller fågelinfluensan klarade sig de svenska medierna relativt bra, enligt KBM-studien: 88 procent av inslagen och texterna var varken alarmerande eller lugnande, utan förhöll sig neutrala. Andelen inslag med spekulationer var dock högre: drygt 30 procent, mestadels om hotets allvar och smittans spridning – men med stora skillnader mellan kvällspress/tv och morgonpress.
Hur omdömet om svininfluensa-bevakningen blir återstår att se. Om du har åsikter om SvD:s bevakning: mejla mig eller kommentera artikeln på SvD.se.
