Tillsammans med sin hustru och advokatkollega Lena Ebervall har han skrivit boken om Haijbyaffären, en del av den rättsröta som Vilhelm Moberg och andra började avslöja på 1950-talet.

Är det en ­debattbok, ett ­reportage, eller en biografi?

– Vi har velat skriva en underhållande roman och samtidigt berätta hur det går till i Sverige, i nutid, säger Per E Samuelson.

Hans erfarenhet är att i stort som smått är makthavare beredda att tänja och bryta regler för att komma till det som de tycker är ett riktigt resultat i det enskilda fallet.

– Man kan inte lägga karbonpapper mellan skandalerna. Men det som har kommit fram efter IB-­affären och bordellhärvan ­visar hur illa det som makthavarna sade stämde med hur det verkligen var. Man tycker att det är rätt att ge felaktig information och strunta i lagar och regler.

Per E Samuelson har intresserat sig för fallet Haijby i flera år. I april 2005 började han forska på Riksarkivet och fann att det som förre riksåklagaren Maths Heuman hade skrivit på 1970-talet inte var sant.

– Det var en nidbok, och jag ­beslöt göra en egen research. Mina vildaste teorier bekräftades, den ena efter den andra, och jag började bolla bokidéer med min fru.

Per E Samuelson gjorde en sakframställning, och Lena Ebervall gjorde en bok av utkastet.

Är allt som står i boken sant?

– Vi har förskönat, lagt till och dragit ifrån, för att göra en underhållande bok. Men i alla stora ­historiska drag är boken sann, i så måtto att indicierna är mycket starka.

En oväntad hjälp i arbetet var att det visade sig att Lena Ebervalls moster hade varit privatsjuksköterska hemma hos överståthållare Torsten Nothin, spindeln i nätet.