Det är förvisso inte troligt, men OM någon skulle be mig om ett råd i dessa politiskt turbulenta tider – ja, då skulle jag varna för sms-trafiken. Att alla kommunikationsflitiga politiker, från vänster till höger, bör se upp med orden i sina mobiler. Eftersom de, vips, kan bli till något annat.

Jag upptäckte det själv när jag så stillsamt skulle påminna min man om middagen på en fiskekrog. Eftersom det var bråttom läste jag inte igenom meddelandet, såg inte att ordet fiskekrog bytts mot – dialekt. Jo, vi fick en del att bena upp efteråt.

Ingenting är konstigt, egentligen. Ett visst antal ord, de vanligaste, ligger där redo och väntar. De andra lär sig telefonen efterhand som vi använder dem. Problemet uppstår första gången vi använder ett nytt ord eller uttryckt. För att ta ett enkelt exempel: I Pär Nuders telefon blir det kanske inga problem med ordet köttberg. I min blir det ren kalabalik. Redan vid bokstäverna köttb kommer förslaget köttbullar, sedan öser telefonen på med alternativ: köttbesiktning, kött er – för att slutligen, inför det färdiga ordet, drämma till med: kött EEG.

Begreppet Kött EEG bör nog, också, undvikas i den politiska debatten.

Annars är den enklaste tumregeln att inte ha för bråttom. Särskilt inte när man, till exempel, ska skriva ord som partiprogram. Redan efter de första bokstäverna kommer förslaget: oseriös. Hastar man fram partihögkvarter blir det: parti ögon.

I alla situationer där någon gjort bort sig blir sms-floran extra yvig. Begrepp som dundertabbe kan vi glömma. Det blir obegripliga dundrets be medan ordet supertabben först ger supertalang som förslag. Sedan: supéers ben.

Det är sådant man inte ska skicka till politiska meningsmotståndare. Att de begått en dundrets be eller supéers ben. Redan vid det betydligt mer lågmälda ordet splittring börjar bekymren. Snor man sig inte att skriva klart blir det i stället: solo.

Håkan Juholt bör också beakta, det är mycket han har att sortera ut nu, att begreppet kulbo inte fungerar i sms. Det blir julbord. Medan hans eget Juholt envisas med att bli Hugo.

Själv har jag störst problem med mediedrevet, ett ord min mobil inte lärt sig trots all kritik mot journalistkåren i den värsta sosseturbulensen. När jag ska skriva mediedrev blir det, i nu nämnd ordning: medurs, nedleder, nedleder et, nedleder ryd.

Det är inga ord som får vintermörkret att ljusna.

De som nu ska ingjuta ny kraft i Socialdemokraterna bör veta att ordet betongsossar är riskabelt. Först blir det veto FAO, sedan veto GAIS, sedan veto gapas för att ordlistan slutligen slår fast: veto gapade.

Det är möjligt att ingen längre vill vara betongsosse, rent definitionsmässigt. Tanken att vara veto gapade framstår inte som mer attraktivt. Även glädjebudskap rymmer förstås risker, oavsett vad de egentligen handlar om. När jag själv tryckte iväg ordet champagnebeslut blev det: champagne Edlund.

Tack och lov är skiljetecken mer pålitliga. En punkt avslutar både meningar och partiledarstrider. Och Löfven blir lekande lätt: lösen.