Kristian Börgesen, 23, jobbar med att leverera stora mattor till köpcenter i Stockholmstrakten. Arbetet innebär många tunga lyft, särskilt under vintern då mattorna som ska bytas ut ofta är blöta och smutsiga.

En enda matta kan väga runt 35 kilo och på en dag byter Kristian Böregesen och hans kollega ut mattor som tillsammans väger omkring 1000 kilo.

Det tunga jobbet har lett till att Kristian Börgesen fått problem med värk i kroppen.

–Jag har ont i nacken, skuldrorna och armarna, berättar han.

Hans arbetsgivare betalar för behandling hos Citynaprapaterna. Sedan ett år tillbaka går Kristian Börgesen hit på arbetstid ungefär en gång i månaden.

–Ibland gör det riktigt ont under behandlingen. Men varje gång jag går härifrån känner jag mig som en ny människa. Det är hur skönt som helst, säger han.

Om en dryg vecka ska Eva Skillgate, naprapat och doktorand i epidemiologi vid Karolinska institutet, gå upp med sin doktorsavhandling.

I en av de fyra studierna i avhandlingen deltog 409 patienter som hade haft smärtor i rygg eller nacke under minst två veckor. Bara de som hade ospecifika besvär, det vill säga där läkaren inte kunde ställa en säker diagnos som diskbråck, deltog.

Hälften av patienterna fick en beprövad behandling av läkare, som mest består av råd hur man ska hantera sin smärta genom att exempelvis träna bort den. Andra hälften behandlades av en naprapat. Efter tolv veckor uppgav 57 procent i naprapatgruppen att de kände sig väldigt mycket bättre än tidigare. Samma siffra för dem som gått till läkare var 13 procent.

–Alla de saker vi mätte talar för att naprapati fungerar, säger Eva Skillgate.

På Sjukgymnastförbundet är man kritisk till metodiken och därför också till resultaten i avhandlingen.

–Hon jämför äpplen med päron. Det är inte en studie där man jämför naprapati mot läkare, utan mer en jämförelse mellan manuella tekniker och råd. Det räcker inte för att beskriva en läkares åtgärder, säger Anna Hertting, ordförande för Svenska sjukgymnastförbundet.

Eva Skillgate: –Syftet är inte att jämföra två likadana behandlingar, utan mer att jämföra två naturligt förekommande situationer i vården. Det kommer också att göras fler studier av den här typen, säger hon.

Bristen på forskning gör att SBU, Statens värdering för medicinsk utvärdering, anser att det ännu inte finns tillräckliga bevis för att naprapati fungerar. Förra året publicerade SBU rapporten ”Metoder för behandling av långvarig smärta”.

–Då fanns inte forskningsunderlag för att undersöka naprapatins effekter under en längre period än tre månader. Därför finns inga bevis från SBU vare sig för eller mot att naprapati fungerar, säger Anne Söderlund, docent i vårdvetenskap, som deltog i arbetet med SBU-rapporten.

Att undersöka effekterna av naprapati på längre sikt är dock nästa steg för Eva Skillgate. Efter att avhandlingen är färdig ska hon utvärdera hur försökspatienterna mådde efter sex månader respektive ett år.

Kristian Börgesen ligger på behandlingsbritsen inne hos Ursula Wecke, som är en av naprapaterna som ingått i Karolinska institutets studie.

Under den 40 minuter långa behandlingen för 500 kronor masserar hon Kristians skulderblad och axlar, vrider på nacken och drar i armarna. Sessionen avslutas med att hon genomför en smärtsam stretchövning för sätesmuskulaturen.

Ursula Wecke tror att undersökningens resultat stämmer och är övertygad om att behandlingen ger bra resultat.

–Ett skäl kan vara att vi ser till helheten, inte bara till den del av kroppen där man har ont, säger hon.

Hon menar att skillnaden mellan att gå till en naprapat och till sjukgymnast successivt har minskat.

–Gränsen är ganska flytande idag. Hos en sjukgymnast får du kanske mer hjälp att bygga upp ett träningsprogram, hos en naprapat är det mer fokus på fysisk behandling och att få igång muskulaturen, säger Ursula Wecke.

Kristian Börgesen har haft tunga jobb de senaste fem åren, men innan hans nuvarande arbetsgivare erbjöd naprapatbehandling hade han inte tänkt söka hjälp för smärtorna.

–Men detta är det bästa jag prövat på. Det hjälper verkligen, säger han.