Hellre att man undersöker 100 fall där föräldrarna visar sig vara helt oskyldiga (även om de känner sig misstänkliggjorda och överkörda) än missar ett fall där ett barn utsatts för sexuella övergrepp av föräldrarna. Jag anser att Gustafs familj borde ha kollats upp, vad han hade i bagaget som gjorde att han våldtog kompisen.
Johanna
Jag, min bror, och några av mina klasskamrater i 6:e klass experimenterade vid några tillfällen med sex. Det här var i slutet på 70-talet och vi ville testa hur det kändes. En av dessa killar är nu homosexuell, övriga inte. Detta är alltså vanligt och inte kopplat till homosexualitet. Huruvida det är ”fel” eller ”skadligt” vet jag inte. Jag känner mig själv inte skadad. Men våldtäkt är naturligtvis fel och skadligt, och Bup borde ha hjälpt pojkarna att bearbeta sina känslor, om föräldrarna inte kunde det.
Eee
Jag tror att barn kan lockas in i lekar med varandra och sedan efteråt oroa sig för vad vuxenvärlden ska säga (det står ju att det var en mardröm). Barnet måste känna sig älskat trots att det lekt med sex.
Tom
Föräldrar som söker hjälp är fruktansvärt utlämnade åt dem som är tänkta att ge hjälpen. Någon borde damma av Bup. Vuxna kanske har tid med psykoanalys. Barn i kris, samt deras föräldrar, måste få hjälp med att hantera nuet.
En dag ska jag skriva en bok om detta.
När yngsta sonen plötsligt ändrade beteende både hemma och på dagis kom vi överens med personalen om att de skulle söka stöd på sitt håll och jag på mitt.
Det första jag ville göra var att ta reda på om det var något medicinskt eftersom min son nu åt väldigt dåligt. Jag sökte tid hos en mycket omtyckt barnläkare i området som vänligt lyssnade till min historia. Blev upplyst om att jag skulle få en kallelse inom kort. Den visade sig vara till Bup!
Dit var det ytterst viktigt att hela familjen kom. Yngste sonen ville som vanligt i okänd miljö hålla sig nära mig men blev bryskt tillsagd att sätta sig
i stolen mitt emot mig. Det gjorde han såklart inte utan la sig vid mina fötter och betedde sig minst sagt märkligt (bet i mina fötter med mera).
När alla satt ner vände sig psykologen till storebror och frågade: Jaha, kan du berätta vad som är fel med din lillebror? Vi tackade för oss och upplyste om att vi inte hade för avsikt att återkomma.
Efter det hade jag en lång period där jag verkligen oroade mig över att vi skulle bli stämplade som olämpliga föräldrar och vad det kunde leda till. Som tur var blev dagispersonalen på sitt håll bemötta med klokhet. En resursperson sattes in och var till stöd både för dem och oss. Vi fick tillsammans lära oss en metod som fungerade bra under resterande dagistiden.
När så sonen var på väg mot högstadiet var det igen dags att söka stöd. Jag tänkte att det nu gått ett antal år och att Bup kanske följt med tiden. Jag tog kontakt med dem och förklarade
läget och mitt önskemål om att sonen skulle få kbt-inriktat stöd. Ny kallelse, ny tid för mig och maken innan de träffade sonen. Under ett år gick nu sonen dit två gånger i månaden och vi föräldrar var där en gång för uppföljning.
Men trots att sonen berättat om många situationer som var svåra för honom fick han inte med sig några verktyg. Vad Bup däremot var väldigt intresserade av var att skuldbelägga min man för att han gjort karriär. När sonen började gymnasiet ville han försäkra sig om att få de där verktygen för sociala situationer som han så väl behövde. Den här gången vände jag mig till privat mottagning med kbt-inriktning specialiserad på problematiken. Äntligen, nästan vuxen, har sonen fått sina verktyg! Mamman
Alla har inte starka och stridbara närstående som klarar att stå emot misstankar och strida för barnens rätt till adekvat stöd och hjälp. Som förälder till barn med psykisk ohälsa får man alltid räkna med att bli misstänkliggjord. Fortfarande, år 2009, har samhället lättare att acceptera en diagnos om till exempel barndiabetes, som självklart ska behandlas adekvat, än en diagnos om ett neuropsykiskt handikapp.
Förälder
En trettonåring som experimenterar med sex får inte skylla sig själv, oavsett om det är en pojke eller en flicka. Den som fortsätter fast den andra säger nej begår våldtäkt, hur svårt är det att förstå? Självklart bör föräldrar reagera om ens barn blir våldtaget, ska man bara rycka på axlarna och säga ”Du får skylla dig själv”?
Maja
När jag var fem år manipulerade jag in många av våra lekar i situationer som jag upplevde som sexuellt stimulerande. Jag var dock väldigt noga med att se till att ingen annan i leken hade en aning om att jag faktiskt upplevde det som sexuellt, för då hade de ju inte velat vara med längre. Jag vet inte om någon inblandad nånsin upplevde detta som obehagligt.
Joe
Att ”låta saken bero” eller ge bilden till barnet att ”det här var väl inte så farligt” är det värsta man kan göra. Filips föräldrar gjorde helt rätt att ta sin son på allvar och inte skuldbelägga honom.
null3
