Kära Lyssnare! Eftersom Sveriges Radio av någon outgrundlig anledning inte satt upp mig som sommarpratare i år heller passar jag på att snabbspola er igenom ett tvåtimmars snackpass nu i stället.

Som flera av mina företrädare i sommar håller jag mig till den manligt sentimentala genren. På södersläpig stockholmska hyllar jag min partner för den karaktärsdanande inverkan hennes närvaro har haft på mig genom åren och sen spelar jag Bruce Springsteen (Bengt Olsson häromveckan). Varpå jag tackar jag mina kollegor för hur bra de är och vilket fint jobb vi gör tillsammans.

Ni får lyssna på klockren rikssvenska och på Simon & Garfunkel (Claes Elfsberg i lördags). Och nu, som lök på laxen och harissa på bulgurpilaffen, blir det bildspråk med bomber, stjärnor, himlar och oceaner av tårar. Jag gör en Mustafa Can (han själv står på tur 31 juli). Säger ”mamma jag älskar dig” och orsakar massivt känslosvall i den lyssnarkategori som läser Jonas Gardellböcker.

Jaha, det var det. Tack för Ikarospriset. Nu har ni har fått tre sommarprogram i ett och det har blivit dags att prata om det där svåra med män som slår. Kan man inte bara förbjuda dom? Men först ska jag spela Romeo och diskerskan med Tant Strul från 1983.

40 procent av oss mesiga, konflikträdda men spritbegivna svenska knickedickar gillar att nita käringen, det har ett oberoende testinstitut i Brasilien kommit fram till med hjälp av ambassadör Margaretha Winberg. Själv bär jag mina före detta fruars tänder i en läderrem runt halsen. Är man världsledande i partnerprygel så är man.

Jösses pojkar, könskriget är över oss, ta inga fångar! Kanske är det därför som konstnären Ernst Billgren går på offensiven under Almedalsveckan. Han – och hustrun Helene - ordnar politisk basar på Fårösunds fästning (öppnade igår). Bland de utställda objekten återfinns bland annat en nyskriven bok av Winberg. Titel: Snytingar jag minns.
Kan inte säga att jag är rasande. Inte ens upprörd. Bara litet ledsen. Besviken, förstås, över att det blev ett så snabbt avslag på min begäran om statliga bidrag för manliga nätverk som vill gå fortbildande kurser i feminism på plats i Brasilien.

Slokar också att Feministiskt initiativ (Fi) lovat verka för att formuleringen ”män är djur” ska skrivas in i grundlagen. Visserligen förstår jag tanken – hundar och katter tillåts ju inte att rösta ens i landstingsvalet. Blir ändå bekymrad över de samhällsekonomiska konsekvenserna. Hundar och katter är inte skatteskyldiga och om män blir djurförklarade, vem ska då betala partistyrelsens sjuklöner? Säger detta enbart av omtanke för de drabbades familjer. Annars tänker jag stilla dra mig undan till min koja, slicka mina hudveck och lyssna på jazz.

Här spelar jag av ren trots tre fantastiska cd-album med svenska män i hela sin längd: Lars Gullin ”Alma mater”, Rolf Billberg ”Altosupremo” och Harry Bäcklund ”Remembering Harry”, samtliga på lilla bolaget Anagram records. Herrarna försvann för övrigt ur tiden redan på 70-talet, alldeles för snabbt. Det var inte lätt att leva då heller.
Och nu är det dags för Egon Kärrman och underhållningsorkestern i Sommar, sommar, sommar.