Enkelt uttryckt kan man säga att musslan äter upp en del av problemen i Östersjön. När musslan sväljer växtplankton resulterar det i mindre algblomning och klarare vatten.
–Ur ett miljömässigt perspektiv kan musselodlingar liknas vid de åtgärder som används för att hålla landskapet öppet på land med hjälp av betesdjur, säger Odd Lindahl docent i marin ekologi och ansvarig för två forskningsprojekt om musslor i Sverige.
–Blåmusslan som odlas i Östersjön är liten men effektiv. Den kan pumpa fem liter vatten per timme och lever av de växtplankton som filtreras. Den största vinsten för miljön är när musslorna skördas och näringsämnena fosfor och kväve lyfts ur havet upp på land där de gör nytta och kan återanvändas, förklarar han.
Vi befinner oss i Trosa skärgård, på en av Askölaboratoriets forskningsbåtar.
På fyra meters djup simmar marinbiolog Lars Eriksson med ett sugverktyg i handen. Framför sig har han ett nät som efter ett år i vatten blivit täckt av millimeterstora musslor. Via en slang sugs musslorna upp mot vattenytan, där Odd Lindahl hänger ut från båtrelingen och tar emot fångsten.
–Det ser mycket bra ut, bättre än jag vågat hoppas, säger han när musslorna rasslar genom slangen ner i den nätförsedda bunken.
Vid musselodlingar i Bohuslän har forskarna visat att musslorna skulle kunna stå för 20 procent av det årliga reduceringsmål av kväve som länsstyrelsen satt upp för Bohuskusten.
Men en Östersjömussla blir bara en tredjedel så stor som sin släkting från västkusten. Om de små havsinvånarna ska kunna bli en av Östersjöns stora tillgångar eller bara fortsätta vara mat åt dykande änder, återstår ännu att se. Det här är den första vetenskapliga analys som ska göras efter att provanläggningen utanför Askö sjösattes förra våren.
Lokalt har provodlingarna redan gett helt oväntade ovetenskapliga resultat. Båtklubben i Ljungsnäs utanför Kalmar vill ha tillbaka den musselodling som låg på försök i deras vik för två år sedan, eftersom vattnet var så mycket klarare då. Så provnäten läggs tillbaka. Skötseln av dem får dock båtklubben ta över.
Men Östersjömusslan har större potential än så och odlingar kan komma att ge stora synergieffekter i produktionen av hönsfoder, gödning eller biogas, menar bland annat Naturvårdsverket och stiftelsen Baltic Sea 2020 som ger musselforskningen ekonomiskt stöd.
Johan Cejie, chef för klimat- och omvärldsanalysfrågor vid Krav, tror det kommer visa sig att det odlas för lite när konkurrensen om musslorna blir större. Behoven finns redan, menar han, det handlar bara om att få igång produktion i stor skala.
För uppfödare av Krav-höns är bristen på ekologiskt fiskmjöl ett framtida bekymmer. Sveriges Krav-höns äter idag 180 ton fiskmjöl per år. Musselmjölet skulle kunna bli ett viktigt alternativ till fiskmjöl som då kan fasas ut.
–Så fort det finns musselmjöl på marknaden så kommer fiskmjöl att ersättas av musselmjöl i Krav-certifieringen, säger Johan Ceije.
Odd tecknar åt dykaren att komma upp till ytan.
Tillväxten ser fin ut, säger när han sammanfattar dagens skörd.
–Vi vet att musselodling är ett relativt kostnadseffektivt sätt att komma åt näringen när den väl hamnat i havet. Men även om det visar sig vara möjligt att odla musslor på östkusten så finns det idag inga ekonomiska styrmedel som gör det lönsamt att satsa i större skala, säger Odd.
Så kallad närsaltshandel har gjorts på försök med musselodlingar i Lysekil där det kommunala reningsverket kompenserat sina utsläpp genom att ge ekonomiskt stöd till musselodlingen. Systemet skulle kunna utvecklas och även användas i Östersjön även om odlingarna där inte är lika ekonomisk fördelaktiga, menar Odd Lindahl.
Naturvårdsverket lämnade nyligen ett förslag till regeringen om ett avgiftssystem för kväve och fosfor. I ett första steg föreslås ett utsläppstak sättas för stora avloppsreningsverk och skogsindustriföretag som får kompensera andra verksamheter om utsläppen överskrids. På sikt ska systemet utvidgas till fler verksamheter och med fler åtgärder. Musselodling är en av flera.
–Naturligtvis kan ett nytt avgiftssystem gynna musselodlare, säger Julia Obrovac, Naturvårdsverket, men vi poängterar i rapporten att det krävs ganska stora förändringar i svensk miljöpolitik för att införa avgiftssystemet.
